jag blir riktigt bekymrad när jag inser att människor på riktigt gör så dumma uttalanden.
det är mycket jag ska försöka lyckas med som förälder. tur att vi är två om jobbet. plus att vi omger oss av många vänner och familj med sunda värderingar som hjälper oss på traven. icke att förglömma barnens förskola som gör ett bra jobb! 

jag brukar inte skriva många rader om mitt jobb i min blogg.

men nu ska jag göra ett undantag.

jag har påbörjat ett projekt på jobbet som jag är riktigt stolt över. de äldsta barnen får måla en tavla i djungelmotiv. jag har berättat om noel och hans insamling. barnen har fått berätta om de har några erfarenheter av sjukhus.

så nu målar de för glatta livet. fantastiska djungelmotiv blir det.

sedan ska dessa målningar givetvis ges till carolina och ted så får de rama in målningarna och ta med sig till sjukhuset.

dessutom har ett brev om noels insamling gått ut till enhetens alla föräldrar. eller ska gå ut i dagarna.

vilket innebär att brevet kommer nå ut till ca 160 barns föräldrar.

det känns bra!

när michele var sjuk i sin hjärntumör kom vi i kontakt med hillevi. en tjej som var lika gammal som michan och som gick igenom precis samma sak. i en annan stad.

hon fick en annan typ av behandling. hon överlevde. trots att oddsen var emot henne. i 8 år har hennes röntgen visat positiva resultat. ett positivt resuktat är ingen förändring.

för 2 månader sedan fick hon och hennes kimmen en fantastisk son. hillevi vågade återigen tro och satsa på det liv hon nästan varit dömd att förlora.

sen kom beskedet.... att de har sett en förändring på hennes hjärna. att det återigen kan vara något som kommer innebära en stor kamp och strid. det kan även vara något litet som ett blodkärl etc..

men ändå. 8 år av paus. ett barn. nu detta besked.

följ hillevi på hennes nystartade blogg om just hennes historia.

http://hillevilarsson.blogg.se/minresa/

hillevi. vi tänker på dig. vi pratar om er. vi tänker på din familj och vi hoppas innerligt att det ska vara något obetydligt...... stor stor kram

så heter hon.

hon som vi ska bolla med. hon som ska fungera som koordinator! ni läste rätt. efter noahs snart 17 månader i livet fick vi igår en koordinator. inte för alla sjukhus. men för norrköping iallafall. vi fick även en vårdbok.

Min vårdbok - en bok för barn och ungdomar

Denna bok vänder sig till barn och ungdomar med många
vårdkontakter. Vårdboken är barnets egna, personliga bok. Den ska fyllas med information om barnet. Det kan vara
information som barnets behov, erfarenheter, sjukdom och sådant som behöver kommas ihåg men även av information som kan delges personal om barnet ligger inne på sjuk-
huset eller besöker t.ex. vårdcentralen.

Boken har tagits fram av Evalotte Mörelius, Barn- och ungdomskliniken i Linköping tillsammans med Patientsäkerhetsenheten samt Landstingets Ömsesidiga Försäkringsbolag.

den första kontakten kändes bra. de första hon sa var att hon blev bestört när hon insett hur många kontakter vi faktiskt hade. så många olika läkare/terapeuter etc som vi får kallelser, samtal, möten etc med. men som hon bekräftade; så blir det med en såpass komplex diagnos.

vi hade ett "känna-av" samtal. hon frågade om oss. vi berättade. hur vi bearbetar känslor olika. hur vi har blivit bemötta av våra vänner och vår familj.

ett bra möte. nästa gång ska vi prata om känslorna kring att vi blivit "snuvade" föräldraledigheten såsom de flesta får uppleva den.

vad jag gör på mina lediga stunder då jag inte bloggar?

jo en fotobok.

en fotobok till ninni och en till oss. om hans liv med vacterl. om vårt liv med vacterl. nästan bara ord och bilder från sjukhus, undersökningar och annat som hör till.

dessa bilder har jag medvetet valt att inte ha med i hans andra fotoböcker. den här boken blir fylld med känslor, fakta och bilder - bilder som noah inte alltid kommer vilja se. men vid behov, när han kommer söka efter svar eller vilja förklara för kompisar. då. då kommer den här boken fylla sitt syfte.

därav min brist på blogg idag - och kanske även imorgon.