ett år sedan du lämnade oss. det känns fortfarade lika tomt när jag ser på gamla bilder, pratar med mormor eller träffar henne. går in i ditt rum. dina saker står kvar men var är du? vad gör du nu? sitter du med några tjejer och pratar om filmer och drar skämt? äter du upp hela marsipanen på prinsesstårtan? leker du med några hundar?

 

kanske går du i skogen bland tomtarna som du alltid sa bodde mellan stenarna.

 

vad du än gör och med vem du än är så unnar jag dina nya/gamla vänner ditt sällskap. de måste ha så kul tillsammans med dig. men om jag får vara lite självisk hade jag hellre haft kvar dig hos oss. men inte som du mådde mot slutet. utan min lekfulla och busiga morfar...

 

tänker på dig älskade morfar

 

Mycket fint skrivet Jossan

Kram <3

Tänk att dessa tomrum aldrig kan fyllas igen.
Man får försöka reparera dem med minnen med tiden.

Vackert skrivet....Du speglar inte bara sorgen utan den lycka det faktiskt är att få spendera tid med en speciell morfar...!