i onsdags var det dags för att besöka sjukhuset igen. dock inte med noah. utan det var lovis tur att kolla upp hennes hjärta. hennes av-septumdefekt skulle kollas upp. hon föddes med hål mellan kammrarna. som alltid är det med viss nervositet som jag stiger in i sjukhuset. jag vill inte vara där. inte med mina barn. men nu stegade vi mot ultraljudet.

vi fick kliva in på utsatt tid vilket uppskattas. vi testade direkt att lovi fick sitta i mitt knä.

 

 

ja det stämmer flickebarnet har en napp. vid 13 månaders ålder har hon bestämt sig för att det kan vara gott att smaska på då och då. med sång, leksaker och äpple så gick det att genomföra undersökningen. efter ca 25-30 min fick vi komma ner och springa lite medan röntgenläkaren skulle räkna ihop värdena.

 

 

när vi skulle kliva in i rummet igen efter att ha varit ute i korridoren så tårades mina ögon. lukten, miljön, känslan, atmosfären.... allt. jag slungades tillbaka i tiden. på alla otaliga sjukhusbesök med noah. på de sammanlagt månader vi varit inlagda. usch... jag sa till sadjad att jag hoppas vi aldrig mer behöver läggas in med noah. oh vad jag önskar att det vore så.....

 

eftersom värdena såg lite lustiga ut kom läkaren in och gjorde om undersökningen. men då fick vi inte sitta utan fick lägga oss på britsen. detta då hon hoppades på att det var det som gjorde att värdena avikte. alltid en stress och oro inom sig när vi tvingas göra om undersökningen. jag hinner tänka så många tankar....

 

men tack och lov så var det stolens fel att värdena såg konstiga ut. för när vi låg ned på britsen så blev värdena normala och allt såg bra ut för ögat. nu ska läkaren kontrollera bilderna ordentligt och efter ca 1-3 veckor brukar vi få ett definitivt svar.

 

men det känns som om vi kan slappna av. det känns som om detta med lovis hjärtfel är ett avslutat kapitel. jag hoppas det stämmer. när hon föddes gav de oss 3 alternativ. 1. att det skulle växa igen. 2. att det skulle behöva åtgärdas. 3. att det skulle kvarstå men att vi inte skulle behöva åtgärda det.

 

 

med lättade steg gick vi ifrån sjukhuset....!

 

Jätteskönt !! Glad för er skull :)

Jag håller så tummarna för att det ska se bra ut när läkarna kollar alla bilder så att ni kan släppa det helt och hållet.
Kram

Åh vad skönt att det verkar se bra ut. Förstår att ni inte riktigt kan andas ut än dock.
Håller alla tummar och tår att det är bra.
Kramar

Villen lycka att ni kunde gå med lättade steg där ifrån ;)