våra nya kollegor hade tagit tillfället i akt och bjudit in alla till fest på jobbet. vi var ungefär hälften som nappade och det var ju tur för det blev en riktigt lyckad kväll!



här är vi 3 som går på gravledigt till sommaren. alla ska vi ha inom loppet av ca 2 veckor.



arrangörerna lisa och cissi!



mats och sadde fick agera grillmästare medan vi fixade tzatziki, sallad, potatis och annat gott!



det var en klurig tipspromenad med kryptiska frågor. det var vi som var svarsalternativen som sedan fick avgöra de rätta svaren. bland annat tävlades det i vem som är sötast, glupskast, vem som suger bäst, vem som är mest pricksäker och mycket mer.

det var en härlig kväll och noah hade det toppen hemma hos moster, walle och kusinerna.

... det här har man ju gjort förr...

jobbat alltså.

det gick. det gick bra. det gick mer än bra. så lätt man faller in i allt. trots att det ser helt annorlunda ut än när man lämnade det.

check check check. uppstyrt, tänkt om, göra så, göra si. det ska nog gå bra det här med.

men oj vad det var underbart att komma hem. till en unge som GÅR!

ja men visst. länge har han gått ett par steg här och ett par steg där. men nu knallade han på. var jag än ställer honom så går han därifrån. visst han trillar på rumpan och sätter sig ibland. men han knallar och knallar. ända kruxet är att han inte lärt sig ställa sig upp utan stöd så han kan inte spontant börja gå av sig själv.

men det dröjer nog inte så länge nu!

idag är det den 14 juli.........

idag är det exakt en månad kvar av min ledighet. jag har varit hemma i 13 månader. 13 månader..... jag har en månad kvar.

många har en månad semester och det är evigheter för dem. för mig är en månad i detta perspektiv ingenting...

ågren.

den 15 aug börjar jag jobba.

jobbet kommer bli roligt för jag stortrivs där. men att vara borta från noah kommer bli pest och pina. vi har ju hängt ihop som ett klisterband. nu ska jag lämna honom hemma och vara ifrån honom i 8-9 timmar. hänga med honom några timmar och sedan natt.

GAAH. så stavas min ångest.

men det är såhär det är. jag måste jobba. jag måste lämna min ninni. nu är han ändå hemma. i dec kommer han bli lämnad på förskola.....

min ninni. förskola.....

nu är min ågren ute i text. nu ska här njutas av den sista månaden av ledighet med min ninni. en sak som kommer bli väldigt positiv med att vara ifrån min ninni är att jag kommer njuta av all ledighet mer. jag kommer uppskatta den mer. för nu har ledigheten blivit vardag. inget direkt exklusivt. utan vardag. om en månad kommer ledigheten med min ninni betyda allt.

om några timmar ska vi iväg till vin och tilbringa ett par timmar där tillsammans med läkarna på ögon. utreda om noah skelar eller inte....

förra helgen var farmor barnvakt medan vi var på maiden och dagen efter var det syrran och jag som bytte karriär...

jag kan lova att det bara var för en dag. jag kan lätt säga att vi multitaskade. vi var kockar, servitriser, diskare, logistikarbetare och sophämtare. det var för en dag - men grannen som fick syn på oss undrade om han kunde hyra in oss;) då blir det DYRT!



såhär såg vi ut när vi hjälpte till på mamma och pappas syskonträff på landet....!

galet.

galet. galet.

galet. galet. galet.

det är helt jävla galet.

jag har en dag kvar att jobba. en dag. one day. 8 timmar.

sen då?

sen ska jag vara hemma med skrutt till augusti. ja augusti 2011 alltså.

helt fucking crazy. mega crazy!

men helt otroligt underbart!

det kommer en ny läroplan framöver. i den kommer det pedagogiska ansvaret skiljas åt genom att förklara att förskollärarna ska ha det yttersta pedagogiska ansvaret och hjälpa barnskötarna.

det här skojar vi åt friskt på vår förskola.

nu skojar jag snäppet längre. bäst att skriva IRONI så ingen barnskötare tar illa vid sig.

skillanden mellan förskollärare och barnskötare ser ni här!



vi har varit på kurs idag. såhär kul kan man ha då. och så kan man driva ännu mer med förskollärare/barnskötare.

jag blir ofta tillfrågad hur det är att leva med ett handikappat barn - att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan förstå och föreställa sig hur det känns. så här är det...
att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till italien. du köper guideböcker och gör upp underbara planer. colusseum, michelangelo, gondolerna i venedig. kanske lär du dig några användbara fraser på italienska. allt är mycket spännande.

efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. du packar dina väskor och så far du iväg. flera timmar senare landar planet. flygvärdinnan kommer in och säger: "välkommen till holland".
"holland!?!", ropar du. "vad menar ni med holland? jag har beställt en resa till italien! det är dit jag ska. i hela mitt liv har jag drömt att komma till italien.

men flygresan har ändrats. de har landat i holland och där måste du vara kvar. det viktiga är att de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar. den är bara annorlunda.

så du måste gå och köpa nya guideböcker. du måste lära dig ett nytt språk. du kommer möta helt nya människor som du aldrig skulle ha mött annars. det är bara en annorlunda plats. tempot är långsammare än i italien; det är inte så tjusigt. men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring.... och du börjar lägga märke till att holland har väderkvarnar...och att holland har tulpaner...och i holland finns till och med målningar av rembrandt.

men alla du känner är upptagna med att resa till och från italien...och de talar vitt och brett om hur underbart det är där. och under resten av ditt liv kommer du att säga "ja, det var dit jag skulle ha rest. det var det jag hade planerat." och den smärtan kommer aldrig, sldrig, någonsin att försvinna... därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust.

men... om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, det underbara....med holland.

text av emily pearl kingsley

jag tycker att den här texten får fram så många känslor. så mycket förståelse över hur det skulle kunna vara. nu kommer ännu en text som är mer handlingskraftig på ett annat sätt och om just autism.

det bästa sättet att förstå autism är att dröja sig kvar i den upplevelse som uppstår i mötet med ett enskilt barn med autism och göra klart för sig att det funktionshindret aldrig kan placeras hos den ena parten. eftersom det är ett handikapp som uppstår i relationen mellan människor. vi tar för givet att alla har en social och kommunikativ kompetens därför har vi svårt att förstå autism.

tankvärda ord om ett mytomsfullt funktionshinder som jag är extra intresserad om av olika anledningar. både privat, professionellt och "på uppdrag".

hoppas ni orkade läsa hela den långa texten utan bilder för omväxlingens skull!