en epok är slut....
hur ska det gå? hur ska jag klara att vara ifrån mitt allt under en sådan lång tid? under majoriteten av noahs vakna timmar?
fokusera... fokusera på jobbet. men noah då? vad gör han? lär han sig något nytt? skrattar han hjärtligt eller gråter han för fullt?
jag är inte redo att missa så mycket tid. så många upplevelser. noahs utveckling. jag vill vara med.
de här 14 månaderna har gått så snabbt. för snabbt. jag känner mig inte klar. jag har mer kvar att ge och att få. älskade unge. jag kommer vara den mest asociala människa efter arbetsdagens slut för då är det min tid med noah.
kanske kommer de här känslorna gå över snabbt. kanske kommer det kännas helt rätt. jag kommer få uppleva en längtan jag aldrig tidigare känt. jag kommer uppskatta all ledighet mer än vad jag någonsin gjort.
kanske känner jag såhär eftersom så mycket av vår ledighet tillsammans har handlat om sjukhus, operationer, oro och livet kring vacterl. eller kanske är det såhär ALLA känner? men det vet jag att det inte är då jag känner många som varit så redo att gå tillbaks till jobbet.
men som sagt. där är inte jag. kanske kommer jag dit. kanske imorgon. kanske om en vecka. kanske efter noahs operation? förhoppningsvis snart.
misstolka mig inte. jag älskar mitt jobb. men jag är inte redo att missa så mycket tid med min älskling. men jag unnar min man att få uppleva denna tid. kan man unna någon något och vara avundssjuk på honom samtidigt?
uppdatering kommer......
Vi är på samma våglängd när det gäller detta ämne. Jag förstår precis.
Den lediga tiden blir viktig. Väldigt viktig skulle jag säga. Jobba lite mindre sen när Sadde börjar för att få lite mer tid? Det mest underbara är när man kommer hem. När en lite kommer skrattande mot en och slänger sig om halsen. Den kärleken är underbar!
Tur också att ni bor nära jobbet. Blir längtan för stor får du ringa hem och beställa en Noah-leverans. Jag ringde väl hem ca 10 ggr per dag när jag började efter Alfred..... Hm...
Har han ätit, har han sovit, är han glad, han verkar inte vara förkyld, glöm inte mellis.... hm... inte sunt. Lycka till imorgon. Kram T
Dina ord träffa mig precis så har jag verkligen kännt med båda mina och kan göra det fortfarande.Man vill ju så gärna vara DÄR NÄR dom lär sig nya saker eller något händer.Men med tiden har jag lärt mig hantera det men kännslan är ofta det och jag väljer fortfarande bort egen tid för att spenndera extra tid med mina hjärtan.Men försöker se det och vet att där dom är och med den dom är med har dom det bra lär sig massor och växer till små självständiga individer. Men heller hade jag viljat vara hemma mamma ;) Hoppas dagen på jobbet gått bra och jag är säker att Noah och pappa haft en toppen dag. Många kramar till er
Jag kände precis samma sak när det var min tur att börja återgå till vardag med då skola i mitt fall. Det kändes nästan ännu jobbigare när det var dags för förskolan och jag visste att varken Rasmus eller jag skulle vara hemma med Alva. Men det har funkat galant och iaf jag fixade det bättre än jag trodde.
Visst är det lite sorgligt när man börjar jobba igen. Precis som du säger, jobbet är kanon, men det fina man har hemma vill man ju helst vara med :-)
Hoppas det har känts bra att börja jobba trots allt.
Noah kommer säkert lysa som en stjärna med sitt leende när du kommer hem. Då blir det mamma-gos och säkert kommer Noah visa nya saker han lärt sig framöver :-)
Lycka till
När jag gick tillbaks efter D bröt jag ihop men vi försökte redan få till ett syskon så jag levde på tanken att snart få vara hemma med D och en liten snart igen. Denna gången har det egentligen gått bättre - medan Mattias vart hemma. Nu mitt i inskolningen känner jag att jag kommer bryta samman om 2 veckor men jag gissar att man fixar det, man har väl inget val?!
Hoppas det går bra för er!!! Kram
