så idag var dag 1 av de 3 med första doserna av vattenlavemang. efter att ha varit mer eller mindre "halvdepp" sen i torsdags så var det nu många orosmoln i magen.
såväl på mig som på sonen. säkerligen på pappan också.
noah var glad till en början för han ville spela hockeyspel, airhockey och biljard. men när vi berättade att vi skulle ta ett annat slags klyx. att han skulle ligga med rumpan bar och testa ett nytt klyx blev han låst. först en protest och sedan låst.
sakta men säkert blev det bättre. tills det var dags. men efter att jag bar honom och hjälpte honom att klä av sig och lägga sig så blev det bättre. slangen kände han igen. däremot var droppställningen ny. likaså de 700 ml ljummen vätska som skulle in i tarmarna...
men med två så kompetenta sköterskor och med oss 3 så gick det tillslut bra. noah klarade av att ligga still. han sa till när vi var tvungna att sakta ner på vätskan. sedan skulle han ligga still så länge han kunde efter att vätskan var inne. men efter 10 sekunder räckte det..
toaletten.. länge länge länge. men han blev så lättad under tiden. så lycklig. konstigt att förklara. men han kändes "fri".
imorgon ska jag och sadde göra momenten själv med "övervak". går det bra ska vi göra det själva hemma på torsdag för att testa i vår vardag.
sedan vet vi inte hur ofta vi ska göra. en gång i veckan? varje dag? det är oklart. det beror på resultaten.
absolut är detta ett moment som tar längre tid än klyxet. absolut. men hjälper det bättre så får detta bli det nya.
det känns fortfarande tungt. men mest för att jag är less på att noah ska få acceptera. att han ska få ta tid från sin barndom för detta. att han ska få mäkta med.
