jaha.. det var det beskedet. eller rättare sagt det blev inget besked för det blev ingen röntgen. allt gick prima på vägen till sjukhuset och noah visste precis vad som skulle ske. han var glad och sprang omkring i korridorerna. frågade var och varannan människa om de också hade varit på röntgen.

 

 

sen ropades hans namn upp. då var det inte så kul längre. vi gick in i det kala rummet och där stod en ensam gigantisk maskin. nej nej nej.

 

"jag vill inte jag vill inte jag vill inte"

 

tillslut kom han upp på "sängen" men stel som en pinne och smått hysterisk. efter lirkande från min sida fick sadde lov att komma in och efter lirk från saddes sida fann de lite såpbubblor för att försöka göra situationen mer lockande. då la han sig ner men så fort maskinen sattes igång blev han hysterisk igen.

 

det var bara att ge upp. efteråt sa han att det var kul... ehh??? han hävdade också att vi var klara, så det var nog det som han tyckte var kul.

 

de 3 ur personalen som var med i rummet sa att man skulle försöka göra undersökningen utan något läkemedel först. men jag står här frågande till varför ingen försökte locka? visa på en nalle, lägga sig själv på sängen, berätta vad som skulle ske. vad som helst.

 

nej det enda som gjordes var att ta fram en låda med några klistermärken och så sa de att om man var DUKTIG fick man ett klistermärke. noah gick därifrån tomhänt.....

 

lilla vännen. det tog ett tag innan han lugnande sig efter stora maskinen upplevelsen. nu väntas en remiss med ett besök på barnkliniken för infart och lugnande medel. om det räcker. ska ringa till barn imorgon och prata med dem. kanske är det bäst med sövning direkt.

 

så var det med det.

Tapper liten Noah. Inte lätt när man blir rädd.

Konstigt att inte personalen var mer pedagoisk och hjälpande, Noah är ju inte den förste lille killen som blir rädd! Tycker annars att man hör så mycket positivt ang att sköterskor och doktorer är väldigt duktiga med barn...

Hoppas du får tag på barnkliniken imorgon och får bra besked iaf

kram Johanna

Så fantastiskt opedagogiskt. Stackars Noah och er. Att ni ska behöva tänka på saker att locka med mitt i allt detta. Hoppas verkligen att det går bättre nästa gång. Kramar till er.

Trist att det inte fungerade, med tanke på väntan och besked! Men vad kan man begära av ett litet barn? Varken rummet eller själva röntgen är ju direkt inbjudande så jag förstår mycket väl hans reaktion. Märklig personal då de rimligtvis har att göra med barn där inne relativt ofta? De kunde ju åtminstone ha gett honom ett bra sista minne när han gick därifrån för att underlätta framtida undersökningar, vore ett litet klistermärke så mycket begärt liksom... Lycka till när det blir dags igen, och ge lilla prinsen en stor kram!