en sjö av tårar
boa säger en del.
men nu känner jag mig mer redo. fluffen har en egen byrå där jag har lagt i noahs gamla bebiskläder. kläderna som ska med till bb finns på ett separat ställe, likaså snuffen och den spelade nallen.
noahs böcker är uppdaterade och det mesta är under kontroll.
men mitt i allt när jag stod där och organiserade så fann jag en påse i garderoben. förstod ej vad det var så jag öppnade. jag öppnade och jag grät. grät, grät och grät.
inte en hysterisk gråt utan en jämn flod av tårar som sakta strilade nedför mina kinder.
jag fann noahs korsett och 2 av linnena. jag blev så ledsen.
egentligen vet jag inte varför.
men den påminde mig om allt som var så jobbigt.
förberedelserna, operationen, eftervården, oron, smärtan, stelheten. korsettbehandlingen, kläderna, värmen och bara uppsynen av noah i korsetten... allt kom tillbaks. det som vi bara fick lov att acceptera under 6 månader. utan att bryta ihop. det fick mig att bli ledsen nu.
2 månader efter behandlingstidens slut. det är faktiskt bara 2 månader sen vi slutade använda korsetten. ändå har jag redan "glömt" bort hur den tiden var. 2 månader, det är 1/3 av behandlingstiden.
jag hoppas och önskar att noah slipper något mer ingrepp i sin rygg. men jag är inställd på att det kanske blir en ny operation.
om så är fallet hoppas jag verkligen att han slipper korsetten.....
Håller tummarna han slipper den i fortsättningen! Kram
Kram
Ibland kommer tårarna när man minst anar. Ni har haft så otroligt mkt med er lilla Noah och varit så starka .. Klart att det blir mer känslosamt ibland, och nu är du dessutom gravid .. med Noahs lilla syskon. Mkt känslor i samband med en graviditet. Minns ju själv så väl...
Kramar !!
Stor Stor Stor Kram!
Man blir påmind när man minst anar och då blir man ledsen. Häromdagen så blev jag omkörd av en ambulans och då gjorde jag precis som du Jossan bara grät och grät och grät. Som sagt känslorna kommer när vi minst anar.Många kramar till er Sabina med familj.
<3 Många STORA kramar <3
Hej! Jag heter Sara och är 17 år. Jag ville bara kommentera och säga att jag tycker du har en väldigt fin blogg och vad mycket ni har gått/går igenom! Tårarna rann när jag läste om det. Jag är själv skoliosopererad av Hans Tropp för lite drygt ett år sedan. Jag hoppas verkligen att allt löser sig för er och ni är väldigt starka!
Kram!
