6 månader sedan....
jag minns stegen ner till operationssalen. dvalan noah befann sig i efter alla lugnande mediciner. när vi sa adjö. de många timmarna som vi väntade på ett telefonsamtal. första mötet med noah efter operationen. nätterna efteråt. smärtan... såret... smärtpumpen som blev vår bästa vän. rädslan inför en infektion.
men mest av allt minns jag noahs kamp tillbaks. hur det första leendet var som en skänk från ovan. hur den första smärtfria natten var en välsignelse. första gången vi alla lyckades skratta tillsammans och åt en situation lyckades jag tillochmed få med på film;
noah fick träna upp allt på nytt. jag minns hur han lärde sig att hantera sin kropp igen. hur han fick lära sig alla sina färdigheter på nytt. vilken kamp. vilken kämpe. plötsligt händer det... han rör sig framåt. på ett mångsidigt sätt dessutom. det finns inte ord för hur stolt jag var då. hur stolt jag blir när jag ser tillbaks på detta klipp. vår duktiga unge!
publicerar en favorit i repris.
jag kan inte med ord uttrycka hur stolt jag är över noah. hur jag beundrar honom. hur han har klarat 4 stora operationer på 15 månader. hur han har kämpat. han är så rörlig trots att han blivit begränsad av en korsett i 6 månader vars enda uppgift är att just begränsa rörligheten. han är stark vår son. en riktig kämpe. jag är helt övertygad om att noah kommer klara resten av vacterl-resan lika bra som han hitintills gjort.
tillsammans kommer vi klara det!
Vi som sitter runt omkring och som följer er resa beundrar också Noah och hans föräldrar=) Ni är fantastiska och vi är så glada att ni rör er framåt tillsammans=)
Jag brukar förbereda mig mentalt innan jag går in på din blogg för jag vet att tårarna inte kommer vara långt borta, och nu när de kommer av glädje för er skull känns det kanon!!
Som sagt tillsammans!!! han är bäst o du är bäst..Puss
jag vet att ni kommer att klara detta tillsammans i framtiden. Noah och ni.
ni är ena riktiga kämpar, det vet jag.
ha en riktigt skön semester nu när ni snart åker på semester med många härliga bad. UTAN korsett, eller hur?
oj, jag glömde skriva att det var från mig
den 21 mars 2012 klockan 13:24:03
Tårarna rinner av glädje, sorg och stolthet. Hur fin han är och vilka underbara föräldrar ni två är. Älskar err från hela mitt hjärta. Heni
Kramar ! Tillsammans klarar ni allt !!
Ja herregud vilken resa ni och Noah har fått gjort och ni har alla verkligen fått kämpa och utstå en hel del smärta men på något sätt har det alltid blivit en massa glädje sen i slutet och Noah blir bara en säkrare och gladare kille hela tiden. Han är helt underbar och han är verkligen en kämpe =).
Puss på er allihopa
