trots, trots och så tar vi lite mer trots på den....
Oh vad jag känner igen det mesta! Det är inte bara ni som pustar ut nu! :)
Linus har hållt på i 1 år till o från, eskalerade lite när Agnes varit hos oss i ca 3 månader.. då han säkert kom på att hon faktiskt skulle stanna hos oss. Som tur är han till 99 % snäll mot Agnes, men det testas även där ibland med små tjuvnyp osv.
Jag undrar när det ska gå över...
Skickar styrka!
Kram
Jossan, tack för ditt blogginlägg. Jag känner igen mig allt för väl. Stellas trots har börjat redan och hon har inte fyllt 2 än, så det här är väl bara ett smakprov av vad som komma skall;) Men det var verkligen skönt att läsa texterna om det. Jag försöker intala mig själv att det är bra med barn med egen vilja, i det här fallet mycket egen vilja... och att det inte är mig det beror på när hon är hur snäll som helst när hon är borta och full av trots när vi är hemma. Men det är som du sa, bra att påminna sig själv om att det är dem som har det jobbigt, med alla känslor i bergodalbana, att det är en del av deras utveckling.
Jösses! Ja, och så en tvååring med tonvis av energi!
Och värst tycker jag det är när trotset kommer när man är ute. Maxipersonalen känner igen oss, troligtvis efter att jag låter Elias ligga kvar på golvet och skrika och gråta ett bra tag innan jag frågar om han är snäll igen!! ; )