Publicerat: 2012-07-29
Klockan: 16:25:00
framsteg/bakslag
för några dagar sedan fick jag ett mess av min fina vän therese. det var hennes abbe som hade ett väldigt bakslag med magen. ett sånt där bakslag där man hatar allt vad denna diagnos innebär. då man bara tycker att livet känns orättvist. iallafall kände jag så. här är thereses egna inlägg om detta.
sen så finns det framsteg. som häromdagen på landet. noah hade fått lavemang som vanligt på kvällen. suttit på pottan som vanligt. ett par timmar efter det så kommer han till mig och säger att han behöver bajsa. jag tittar i blöjan för jag tror givetvis att han redan har bajsat. men nej då. han ville sitta på pottan. helt otroligt. nu kanske det inte är en så stor sak egentligen. men för ett barn med noahs diagnos är det en stor grej. då är det en stor grej när de ens bajsar utan hjälp. att sedan även kunna känna det i förväg är stort. att be om att få sitta på pottan än större.
det är lite så med detta liv. detta liv med en analatresi/vacterl diagnos. det går upp och ner. en dags glädje kan snabbt bytas ut i sorg och frustration. men som tur är blir det även tvärtom ibland. sorgen och frustrationen kan bytas ut till glädje. oavsett vad det handlar om. minskad medicin, en spontanblöja, en lyckad operation, ett oförändrat sjukhusbesök etc.
Kommentarer
Postat av: Maria
Ja man blir så glad när allt funkar !! Efter lång tid av dagliga resulax och klyx ... Känner också med therese :( hoppas det blir bättre även för Abbe längre fram !
Kramar
Postat av: Heni
vad glad jag blir. kram
Trackback
