i veckan så kom therese, abbe och affe hem till mig och noah. även malin med hennes ena barn, tilde, kom på besök.



barnen trevade sig fram i början, men efter ett tag så fann de sina sysselsättningar och roade sig. vi vuxna satt och pratade från början till slut. det är fint med möten där samhörigheten känns stor. där ens oro ligger på samma nivå och märkliga och obekväma samtalsämnen är en självklarhet och något naturligt.



kvällen avslutade noah på bästa sätt!