I förra årskrönikan skrev jag att jag väntade mig harmoni. I allafall de första 7 månaderna. Såhär blev det...

Galet intensivt år. Jag tror att 2012 kommer gå till historien för vårt mest intensiva år. 2010 var det mest omtumlande med VACTERL som ny medlem i familjen och allt vad det innebar. 2011 det mest känslomässiga med både gravidbesked samt en galet påfrestande operation och korsettbehandling. Men 2012 kommer lätt bli vårt mest intensiva. Tung, tjock och trött med trots för att sedan bli lite färre kilon men då med 2 barn och ännu mera trots samt ett väldigt intensivt tempo. En trotsig son och en dotter med kolik och sen ett liv där mittemellan.

Jag är ju nästan för effektiv för mitt eget bästa. Styr, ställer, säljer, fotar, bloggar, dokumenterar, städar, rensar, träffar folk, bjuder hem folk, bjuder bort mig till folk, lagar mat (!), bakar (!!) och styr lite mer på det. Kanske ska mitt nyårslöfte bli att dra ner lite på tempot. Om jag trivs med det. Inte säkert.

Samtidigt har det varit det bästa året. En man, en fru, en son och en dotter. Vi har skapat vår lilla familj. Den som vi ska leva med resten av våra liv. Vi har skrattat, gråtit, haft kul, varit osams, löst problem och fått mer problem. Vi har varit mitt i livet kan man lätt säga. Vi har lärt känna Lovi och Lovi har lärt känna oss.

Förra året önskade jag mig även att Noel skulle kunna andas utan syrgas. Mesta delen av tiden har han kunnat det!