vår kämpe fick ligga ett dygn på post-op. han kom aldrig till ro och hade märkbart ont. han gav respons då och då och pratade lite. det var då. nu är han tyst. nu är han nerdrogad. apatisk. ibland lyser skräcken i hans ögon då vi flyttar honom eller när vi går runt hörnet för att en läkare eller sköterska ska komma intill. han vill ha oss nära.

så trots hans drogade tillstånd så känner han av oss. känner av förädringar.



vi fick flytta honom för första gången idag. efter röntgen och att de sett att skruvarna satt bra fick vi tillåtelse att förflytta honom. som han njöt när han kom tätt intill. mage mot mage. nu har han legat i 3 timmar mot oss. för det mesta i harmoni. han har fått starkare smärtstillande och förhoppningsvis har vi funnit en balans så han ska slippa smärtan. han är fortfarande pseudoförlamad. han rör armar och ben ibland men annars är han stilla.



det är skönt att vara på rummet igen. utan alla andra patienter som ligger i samma sal. det är lyx med singelrum.



idag har vi fått besök av farhad och av pierre. skönt att få träffa "vanliga" människor och prata lite om sådant som inte handlar om noahs tillstånd också.

nu vet vi mer.

- vi behöver inte öppna ryggen nu. skruvarna satt så pass bra.
- på måndag verkar det som om vi ska börja tillverkningen av noahs korsett.
- skruvarna är stora till hans lilla skelett, så han kommer troligtvis känna av det.
- han kommer noh tyvärr bli påverkad när han ska böja sig. rörligheten kommer påverkas.

ungefär där är vi nu. imorgon ska vi få se röntgenplåtarna och troligtvis träffa kirurg 1 igen. idag har vi träffat kirurg 2.

kommer en bildblogg ikväll om noah tillåter.

Man blir ju tårögd....vilken liten kämpe ni har.

Beundrar dig Jossan (och Sadde förstås) som ORKAR dela med er av det här och orkar skriva så detaljerat om vad som händer. Många tankar till er.

<3 <3 <3

Lilla plutten, man kan verkligen inte undgå att bli berörd. Så fina bilder på er tre. Verkligen ! Fina familjen Azari. Med er som föräldrar klarar Noah allt. kramar (igen)

detaljerat - men ändå inte. det är mycket som stannar i hjärtat. det är mycket som hamnar i min privata dagbok. på gott och ont besitter jag mycket känslor. jag har även lätt för att prata om dem, och skriva om dem.

kramar

Åhh va ni kämpar, hela familjen! Ni berör! Kram till er.

Tårarna rinner när jag läser om er lille kämpe.

Jag beundrar er alla tre, så mycket! Som ni kämpar, som ni (precis som många andra skrivit) berör oss alla, vare sig vi känner er eller bara (som jag) är bloggläsare.



Ni finns i mina tankar, ofta...



Många kramar till er alla och speciellt till fina kämpen Noah!

Jag blir så fruktansvärt berörd. Tårarna rinner ner för mina kinder, man vill bara ge er all styrka och mod som finns. En så liten underbar krabat ska inte behöva ha så ont. Det kommer bli bättre Jossan! Kramar till er.

Finaste lille Noah... DU skriver så rätt in i mitt hjärta. Dina ord berör så otroligt!



Det smärtar mig så allt som Noah får gå igenom, samtidigt så vet ni ju att det är för Noah bästa.



Tack för att ni orkar berätta och visa bilder...



Många tankar och kärlek till er

Lille lille skruttisen! Jag blir så berörd, ända in i själen. Men jag vet att ni fixar det här med, som med allt annat. Ni är de absolut starkaste personerna jag känner. kram från oss

Åh, jag blev så berörd när jag läste dina rader. Mina ögon svämmade över av tårar och jag kände hur de rullade nerför mina kinder.

Lille, söte Noah. Jag önskar att han inte har ont. Jag önskar att han fick och kunde röra sig som en livlig liten ettåring.

Tappra, kämpande, fantastiska ni. Den svartvita bilden är dramatisk och fantastisk på samma gång. Det är så mycket kärlek i bilden och så den lilla plutten, ihopkurad i er famn.

Man vill verkligen inte ha dem stilla, det ska ju vara livliga små troll!

Tack för att ni orkar skriva, raderna är betydelsefulla även för läsarna som tänker så mycket på er.



Hoppas att ni får en god natt, alla tre.

Åh mitt mammahjärta värker så mycket och jag kan inte ens föreställa mig hur ditt är....Alla tankar till er och till er lilla lilla Noah. KRAMAR

Lilla Noah, vilken liten kämpe. Blir så berörd när jag läser din blogg. Det känns i hjärtat. Tänker på Er! KRAM

Usch, tårarna kommer direkt!

Jag inser hur lyckligt lottade vi är, som faktiskt "bara" behövde vara på sjukhuset första tiden.

Jag hittar inga ord som beskriver hur mycket jag tänker på er.

Jag önskar att jag kunde krama om er, riktigt riktigt hårt och länge!

Tycker så synd om lilla Noah som ska behöva få utstå så mycket! Som mamma själv kan jag förstå hur ont det måste göra i er som föräldrar, men ändå så anar jag nog inte ens hälften av eran smärta. Att se det finaste man har ha så ont och behöva gå igenom så mycket som era lilla prins har fått gå igenom under sitt första år. Många stora kramar och mycket kärlek från oss!

Man känner sig hjälplös, önskar man kunde göra något så han slapp genomgå allt detta. Bilderna har så mycket känslor. All kraft och tusen kramar till er.

Tusen stärkande kramar till er tre som kämpar så bra. Älskar er gränslös