Publicerat: 2011-09-29
Klockan: 19:57:23
hemma
vi är hemma.
efter 10 dagar på sjukhus är vi hemma. vågar jag tro att det är sant?
de här 10 dagarna har känts som 3 dagar. dagen innan operationen, den evighetslånga operationsdagen och en dag efter. det har gått i ett. full koncentration på den lilla. lyssnat, tagit in, analyserat, tröstat och peppat.
en sak som fortfarande känns tung är det vänstra benet. vi ser ju att han drar det lite efter sig. inte rör sig lika mycket med det etc. just den här känslan av att det alltid blir något mer känns så inom mig. vad vi än ska på. det blir alltid något mer. så även denna gång. avvakta. hoppas att det bara är någon nerv eller mer smärta. hoppas.
men nu är vi som sagt hemma.
luften gick ur mig ganska fort. redan efter sista läkarbesöket idag. gick in i meditationsrummet på us med noah. eftertanke. reflektion. tände ett ljus för noahs skull. tänkte positiva tankar - men med sorgsna minnen i bagaget.
den här veckan som kommer blir en utmaning. en utmaning att få noah acceptera sin korsett. han måste ha på den sig i rörelse. vi hjälper honom inte genom att vara "snälla". vi ger honom ca 30-60 min utan korsett på dagen. för att träna sin motorik utan en stor rustning på sig.
noah hade precis börjat röra sig efter operationen när det var dags för korsett så vi tänker att lite tid utan korsett för att bli säker behövs. men annars är det korsett på som gäller. idag förstod han att det är bollar på den. så nu när vi frågar "noah var är bollarna?" så tar han stolt på sin rustning och säger "dää!"
nu ska vi försöka vara positiva. försöka peppa noah ännu mer. i hans hysteri. det är tufft. särskilt med alla jobbiga minnen och hemska bilder som etsat sig fast på hornhinnan från den gågna veckan. men det måste gå.
dags att ta sats. ännu en gång.
efter 10 dagar på sjukhus är vi hemma. vågar jag tro att det är sant?
de här 10 dagarna har känts som 3 dagar. dagen innan operationen, den evighetslånga operationsdagen och en dag efter. det har gått i ett. full koncentration på den lilla. lyssnat, tagit in, analyserat, tröstat och peppat.
en sak som fortfarande känns tung är det vänstra benet. vi ser ju att han drar det lite efter sig. inte rör sig lika mycket med det etc. just den här känslan av att det alltid blir något mer känns så inom mig. vad vi än ska på. det blir alltid något mer. så även denna gång. avvakta. hoppas att det bara är någon nerv eller mer smärta. hoppas.
men nu är vi som sagt hemma.
luften gick ur mig ganska fort. redan efter sista läkarbesöket idag. gick in i meditationsrummet på us med noah. eftertanke. reflektion. tände ett ljus för noahs skull. tänkte positiva tankar - men med sorgsna minnen i bagaget.
den här veckan som kommer blir en utmaning. en utmaning att få noah acceptera sin korsett. han måste ha på den sig i rörelse. vi hjälper honom inte genom att vara "snälla". vi ger honom ca 30-60 min utan korsett på dagen. för att träna sin motorik utan en stor rustning på sig.
noah hade precis börjat röra sig efter operationen när det var dags för korsett så vi tänker att lite tid utan korsett för att bli säker behövs. men annars är det korsett på som gäller. idag förstod han att det är bollar på den. så nu när vi frågar "noah var är bollarna?" så tar han stolt på sin rustning och säger "dää!"
nu ska vi försöka vara positiva. försöka peppa noah ännu mer. i hans hysteri. det är tufft. särskilt med alla jobbiga minnen och hemska bilder som etsat sig fast på hornhinnan från den gågna veckan. men det måste gå.
dags att ta sats. ännu en gång.
Kommentarer
Postat av: Maria
Hoppas att allt kommer gå framåt nu och framför allt, att det vänstra benet blir bättre. Att det verkligen bara är nåt tillfälligt.
Bra att han gillar bollarna, han är sin fars son ;-)
MEN så skönt att ni är hemma nu !!!!
stor kram
Postat av: jessica
så underbart att ni är hemma men förstår att de är jobbiga minner, trots ändå skriver du att ni försöker tänka positivt, det är super bra positiva tankar !! kramar vänner
Trackback
