noah
han är nu 16,5 månad.
det har nu gått ca 6 veckor sedan noah opererades.
det känns som igår samtidigt som det känns som om det var evigheter sedan. nästan som i ett annat liv.
numera väljer noah att gå ca 60% av tiden och krypa de resterande 40%. med korsett som utan. han har funnit balansen och hanterar numera trösklar och andra hinder. hans vänstra ben börjar komma ikapp. det släpar bara ibland. vilken lättnad. han ställer sig upp på egen maskin även om han föredrar att ta stöd av något.
han pratar.
mamma. pappa. boll. bok. hej. hejdå. vad är det. vem är det. bil. traktor. gunga. skål. tack. hund. fågel. titta.
han härmar nästan allt när han är på humör. han förstår. vi kan ge honom små uppmaningar och han gör det. han vet att det är mammas lepsyl som står på bordet. han vet att han inte får kasta saker i toaletten. han vet att han inte får leka med datorn.
han är med den lille. glad. mestadels. men ack så bestämd. herrejisses när han inte vill något.
han älskar att bada. han har värsta kastarmen. han kastar strålande inkast med stor boll:)
han är stark den lille. han vet mycket. en klok herre som har startat sin resa. valt väg. envis ibland och dåligt tålamod ibland...
det yttre såret är läkt. det finns ett rödlila ärr kvar. vi vet att det bleknar. såsom hans första ärr. hans mjukdelar är nu läkta. hans skelett kommer läka under ytterligare 4,5 månad. han återhämtar sig.
våra sår finns inombords. de yttrar sig sällan utåt. livet fortgår och vi mår bra. allt fungerar. men det finns mycket sorg inombords. som inte tillåts komma ut.
men det är få som vet och inser hur det verkligen är. med en mage som är helt ur fas, den dagliga hjälpen och kampen med allt som varit.
livet fortgår. vi ska börja bearbeta. om 8 dagar. får se om det är något för oss. hoppas.
noah. du gör mitt liv så fantastiskt. du har gett mig en sådan insikt. du har vidgat mina vyer ännu mer. du har fått mig att kämpa ännu mer. du är den största glädjen i mitt liv.
Jag skulle påstå att det inte finns någon som förstår, men vi är väldigt många som försöker tänka oss hur det är.
Sagt det förr och jag säger det igen, ni är fantastiska människor, och även om vi inte kan förstå så stöttar vi ju på de sätt vi kan!
Ni får ta och hälsa på släkten i Sthlm snart, så vi kan ses! :-)
Ja lille skrutten har verkligen fått mig att inse vad som är viktigt i livet. Kram på er. Idag åker vi till US igen. puss
Ännu ett fint blogginlägg Jossan. Kramar till er !
Ni har gått igenom mkt men jag hoppas verkligen att det lugnar sig nu. Och att lilla magen kommer i fas igen ! DEN BITEN förstår jag precis hur det är !! När man tror att det funkar kommer ännu ett bakslag. Noahs mage är inte riktigt som Alices men med samma tarm-missbildning och grund-problem är det ju lättare för oss att förstå varandra där ...
Nä, kan inte förstå vad ni går igenom eller hur det måste kännas. Kan bara tänka mig för det känns så jobbigt i hjärtat när man läser din blogg. Men ni är sådana kämpar alla tre! Hoppas det kanske kan kännas lite bättre när ni får prata med någon utomstående. Så skönt att se bilder och läsa att Noah gör sådana framsteg i alla fall. Underbart:)
Vi tänker på er ofta och hoppas att vi snart får träffas. Ni är så välkomna att hälsa på oss nere i Habo. Många kramar från hela fam. Anner
Sååååå fint du skriver. Ni är så fina alla tre. Vår lilla kämpe och två superföräldrar. Noah har varit glädjekälla för mig sen den stunden jag såg honom. Han ger mig kraft och hopp och han är världens bästa barnbarn...
Kram
Heni
Va fint skrivet..Noah, vilken kämpe.Ni med! Kram
fint skrivet!! kram
Vännen. Jag förstår till viss del. Men långt ifrån allt. Men kommer nog förstå mer efter våren. Efter Albins operation. Jag såg er oro i ögonen på sjukhuset. Förstår att det måste finnas massor att bearbeta. Hoppas ni hittar en bra kontakt! Hoppas du har det bra där hemma. Bli frisk snart så vi kan ses! Stor Stor Kram till Er alla. Hela familjen!
