ingen kan älska som vi, 1988. regi staffan hildebrand.

låten med grace är ju så galet bra att filmen skulle kunna få en 5:a bara av den anledningen. det skriker nostalgi över det. minnen att jag sitter utanför syrrans dörr när hon poppar musik ur bandspelaren. sådana minnen.

annelie är 17 år och bor i sthlm. en dag får hon ett brev från sin pappa vilket hennes mamma inte är något stort fan av då han övergav annelie när hon var 7 år. annelie bestämmer sig ändå för att åka till jämtland för att träffa sin pappa. i jämtland hinner det hända mer under ett par dagar än vad det gjort under hela hennes liv.

hon träffar epa-traktorägaren johnny som är en riktig lirare. en raggningsreplik han använder sig av låter såhär;

normalt så raggar jag inte på såhär fula brudar, men jag gjorde ett undantag..

det doftar kärlek och filmen är i sitt esse. så okomplicerad, så charmig och så 80-tal!

betyg 3,5 av 5.