igår kväll efter en dag av barnvagnsbio och info för babysim (som också var ett smärre spektakel då våra värdesaker blev inlåsta när dörren gick i baklås...) så landade jag hemma hos carolina. där var även therese.

vi hade en otrolig kväll då vi satt och pratade om våra liv. våra annorlunda liv med våra speciella barn. vi pratade om graviditet, förlossning, känslor kring besked, behandlingar, operationer, stick, sövning, mer besked, det vanliga livet, det ovanliga livet, tiden på sjukhus, ovanliga diagnoser, familjer och mycket mycket mer.

det var härliga timmar fyllda av mycket tankar, skratt och även tårar.

en input. ett sätt att känna att vi är fler. fler som förstår på precis samma sätt. även om våra barn skiljs åt så är de ändå lika.

en fin kväll. det som skiljde den åt var att jag och therese fick åka hem till våra familjer efter träffen medan carolina fick åka tillbaks till sjukhuset där hon har sin familj...

det, mina kamrater, är sorg.