människor som kan uppföra sig gör det
boken väckte oerhört mycket tankar.
vissa principer för hantering av problemskapande beteende. jag kommer citera vissa stycken ur boken samt använda mig utav en del av uttrycken nedan. brukaren är ngn person med en viss diagnos.
människor som kan uppföra sig gör det. tänk vilken underbar människosyn. med den så tar man bort elaka motiv, negativ vilja och annat från brukaren. om man utgår från denna princip kan man arbeta med respekt för brukaren och flytta ansvaret för det pedagogiska arbetet från brukaren till oss själva. vi kan inte tala om brukaren som envis, elak eller omotiverad. vi måste ta reda på vad det är som brukaren inte kan i situationer där hon har problemskapande beteende så att vi kan ändra på förutsättningarna.
vanliga fostrande metoder fungerar inte på människor med utveckingsstörning eller neuropsykiatriska funktionshinder. man kan tänka såhär att om vanliga metoder hade fungerat så hade brukaren aldrig fått någon diagnos. kort och gott!
alla har rätt att säga nej! den pedagogiska uppgiften ligger i att få brukaren att säga ja frivilligt!
dämpa affekten. varje gång du känner att du vill ta ett steg framåt ta ett steg bakåt istället. lugna dig själv.
avled - glass är bättre än konflikter. jobba med interventioner istället för konfrontationer! att undvika en konflikt idag innebär färre konflikter imorgon. att provocera fram en konflikt idag innebär att du får vara förberedd på en till imorgon. jag skulle absolut välja glassen!
problemskapande beteende är ett beteende som skapar problem för omgivningen. om vi placerar ansvaret för problemet hos personen med beteendet har vi svikit dem. ansvaret måste vara omgivningens eftersom det är omgivningen som har problemet. däremot om beteendet är farligt så måste vi hitta metoder att ändra det. om det inte är farligt så måste vi säga att det är ok. våra känslor får inte avgöra hurvida ett beteende är acceptabelt om beteendet faktiskt gagnar brukaren.
när ett barn växer upp använder vi oss av olika metoder i fostran. så länge det fungerar är det frid och fröjd. just i det ögonblick de inte fungerar tycker vi att barnet har ett problem. om det fortsätter så varje dag söker vi till slut hjälp och får förhoppningsvis påbörja en utredning. sedan när väl barnet fått en diagnos(eller är under utredning) MÅSTE vi använda oss av andra metoder, för de vanliga uppfostringsmetoderna lär inte fungera nu heller.
om brukaren inte har utvecklat förståelse för sammanhang kommer många av de vuxnas krav som en överraskning. om de vuxna sedan fasthåller sina krav enbart för att kravets ställts, kommer brukaren tyvärr inte få uppleva mer förutsägbarhet i vardagen. det kommer enbart att innebära oförutsägbara krav på total underkastelse.
om vi har en brukare som känns omotiverad måste vi ta det som ett tecken på att våra metoder inte räcker till! vi måste hitta bättre metoder...
viktiga tankar... om ni som läst detta blir påverkade på ett eller annat sätt. håller med eller inte. läs boken för att få en större förståelse!
Toppen! Det känns igen! Brottas med dessa svårigheter varje dag. Vill inte kalla det för problem då det oftast är sånt jag skapar själv och inte brukaren. Tack för tipset på en bra bok...även om jag inte ska vara pedagog åt mitt eget barn.
Hoppas det inte gör något att jag länkar till detta inlägg från min egen blogg...
Kram
Tack för sammanfattningen! Behövde uppdateringen igen!( Ta eget ansvar, skyll inte på någon annan om det inte funkar. Children behave if the can! ... )Såg du att dom ska ha rikskonferens i Linköping i november om problemskapande beteende med bl.a. Bo heljskog elven. Ses på fredag kram
Många tänkvärda ord och tankar...
Den boken ska läsas! Verkar vara ett mycket uppfriskande sätt att se på problemen. Jag försöker alltid tänka att den bästa konflikthanteringen är att förebygga konflikter (genom förberedelser m.m.)
Tack för tipset! Då vet jag vad jag ska läsa härnäst.
Kram!
Ska läsas ! Vart hittar man den! kram
Intressant det här; "människor som kan uppföra sig gör det". är det de människor utan diagnos han syftar på? I så fall kan man ju tolka det så här; varför har människor utan diagnos så svårt att uppföra sig mot människor med en diagnos? Mänskligheten måste bli mer tillåtande och fokusera mer på individens positiva sidor. Instämmer helt med; "våra känslor får inte avgöra hur vida ett beteende är acceptabelt om beteendet faktiskt gagnar brukaren". det är precis det här som är problemets kärna, det är omgivningen många gånger som har större problem med ett beteende än individen själv!!
De här människorna har ofta tankedimensioner och extraordinära egenskaper som vanliga människor bara kan drömma om........!
Vem är det egentligen som inte kan anpassa sig?
philip - intressanta tankar! jag funderade också en del på "människor som kan uppföra sig gör det". jag funderade på om han enbart syftade på personer med diagnos. om de då har ett beteende som inte är "okej" är det då för att vi ej lyckats ge dem redskapen till ett mer "ok" beteende. eftersom att boken handlar om människor med diagnos så är det väl just dem personerna han syftar på. men det är kul att tänka så om alla.
varför är då en del människor så dumma? vad är det som gör dem dumma? varför agerar en del som de gör? men bakom varje agerande kan vi nog finna en orsak. även om den ej är diagnostiserad.
jag håller med dig om vem är det som egentligen inte kan anpassa sig!?!
