jag har snöat in lite.

har sådana stunder. stunder då jag tänker mer på allt som är kring noah.

- hjärtfelet
- analatresin
- mjuka brosken
- trattbröstet
- ryggoperationen
- förkylningsastman
- sonderingen
- lavemangen

måste få tänka lite mer. måste få grubbla lite. hoppas så att allt kommer gå bra för min älskling. de första månaderna önskade jag mest att han hade sluppit allt. att han hade fötts med precis samma förutsättningar som alla andra barn. men livet ville annorlunda. livet ville att noah skulle bli än mer unik.

det har jag accepterat. men det finns ändå dagar då jag faller in i gamla mönster. då jag vill läsa allt och lite till kring dessa saker. men jag känner att det är av en annan anledning numera. förr läste jag för att lära mig. nu läser jag för att jag vill få upp hoppet. jag vill hitta texten eller bloggarna om hur allt går bra.

tyvärr hittar jag dem inte. däremot läser jag om dem på vårt forum på facebook. där finns stöd. där finns det dem som kommit ett par år framåt. för en del är det jobbigt som satan. men för en del går det så bra. jag frossar i de kommentarerna och läser dem om och om igen.

det är underbart. underbart att veta att det kan gå vägen! i det gångna inlägget så stod det att det fanns 1000 vuxna med analatresi i sverige. var finns dem?

mamma kom med en tidning igår. en söndagsbilaga från aftonbladet. där står det om lilla axel, 6 mån, med hjärtfel. det fanns så mycket att känna igen sig i. bilderna från uppvaket, deras känslor, tröstande ord från vänner. bägge föräldrarna jobbade inom förskolan. pappan hade svårt att gå tillbaks till jobbet. han älskade sitt jobb men svårt träffa glada friska ungar när hans son var så dålig. samma känslor som sadde haft när han masade sig till jobbet. svårt. men för sadde tror jag ändå det var det bästa.

mamman säger en kommentar om deras yrke. att de haft hjälp därifrån för att de har en insikt om att alla barn är olika och förstår man det så har man också lättare att ta till sig att ens egen son har mer svårigheter och måste kämpa mer än kompisarna.

en sista sak. alla sa att de är starka och duktiga. liksom många säger till oss. citerar hennes kommentar;
"vi är inte alls speciellt duktiga men vi har inte haft något alternativ. vi valde inte att detta skulle hända men vi kunde välja att klara av det så bra som möjligt"

älskade noah. du är det bästa som hänt oss och utan alla dina "små" egenheter så skulle du inte vara du!

Det är så rörande när du skriver om dina känslor. Jag förstår vad du känner. Har haft en lite småjobbig tid kring min Luiz o på nåt sätt växer sig känslorna ännu starkare om det nu va möjligt. Vackra Noah har som sagt kommit till er som kommer göra hans liv till det bästa! kraaam

På tal om att "snöa in" dressen med United passade ju ypperligt... :)

För jag antar att man kan säga att Sadde har "snöat in" på United?

Kunde inte sgat det bättre själv...men jag är så tacksam när jag vaknar varje morgon att jag har JUST dig o JUST herr No i mitt liv!PUSS

Du har all rätt i världn att "snöa in" ibland. Det är mycket ni går genom men som den berömda citaten "Det som inte dödaross gör oss starkare". Ni har bevisat gång på gång hur starka ni är tillsammans. Älskar er mer än vad jag själv kan förstå.

kram Heni

Tja! Vi kan komma och laja någon dag om du vill tänka på annat. Name time and place bara så är vi där. KRAM

Självklart så måste man få snöa in ibland och bara önska att allt vore som man tänkte från början. Jag önskar gång på gång att jag skulle kunna säga att allt kommer bli bra och verkligen veta det, men jag göra inte det och jag önskar att en som går igenom samma sak eller att en läkare bara kan säga att allt kommer bli bra. Det räcker inte med att ni ska gå igenom allt detta jobbiga utan ni ska även få gå omkring och gissa och vänta med en massa olika svar. Det enda jag kan säga att jag är glad att ni har fått Noah för han kommer att växa upp till en mycket fin och underbar man och jag är otroligt glad över att vara hans gudmor. Jag finns ett telefonsamtal bort om du bara vill ha nån som lyssnar.



Puss älsklingar

Vet hur du känner! Var där, är där, kommer alltid att vara där... Ibland känner man sig hoppfull och stark med gott mod inför framtiden och det som komma skall och ibland känns det bara mörkt, mörkt mörkt. Men vi måste tillåta oss att känna så, vi kan inte ALLTID vara så "duktiga" som alla säger, vi måste få bryta ihop för att sen komma igen med förnyade krafter.

Personligen hatar jag att få höra att jag är duktig som klarar av allt runt A och hans problem som jag faktiskt gör, "jag har inget val" vill jag skrika! Klart jag klarar av det, klart jag gör det som är bäst för min lilla superhjälte! ...men jag kan inte rå för att jag ibland är avundsjuk på de som har helt friska barn.



All kraft och styrka till er!



Kram Lotta m Albin