dear zachary, 2008. regi kurt kuenne.

vilken dokumentär. jag har nog aldrig sett någon dokumentär i denna klass. den griper tag om mig från första sekund och håller mig i ett järngrepp i 1 h och 28 min. jag ler, gråter, skrattar, tokgråter och snörvlar.

den är magisk. så fin. men så hemsk. slutresultatet är dock en oerhört vacker film.

andrew som har blivit mördad är en av huvudpersonerna. hans barndomsvän kurt bestämmer sig för att göra en film och andrew för att hans ännu ofödda son ska få lära känna andrew. under filmens gång får jag träffa alla personer som betytt något för andrew och jag får lära känna andrew. jag får också veta varför han blev mördad.

när zachary föds får jag även lära känna honom. sedan händer det något. något som gör att filmen tar en helt ny vändning....

kanske skulle filmen ha skildrats av någon som är mer objektiv än vad kurt är/var. dock skulle det nog aldrig blivit någon film då. filmkritiker kan nog tänkas tycka att någon objektiv människa borde skapat filmen. jag är dock en alldeles för stor känslomänniska. så jag satt och bölade och brydde mig inte om det alls. förän nn när jag tänker lite mer på själva storyn.

betyg 5 av 5.