ibland funderar jag på om jag ska fortsätta blogga. som de flesta gör som har bloggat länge. jag älskar att fota, jag älskar att skriva. så bloggen har betytt mycket. men hur länge kan man blogga??

fast jag har förstått att bloggen betyder en hel del för många människor. inte bara för vänner och för familjen som vill följa mitt liv och allt som händer med noah. utan för fler. människor som jag inte känner. människor som har hamnat på bloggen av en slump eller googlat sig till den.

för ca 2 veckor sedan mötte jag en tjej på maxi som stannade mig och berättade att hon läste min blogg och kände igen mig i det verkliga livet. hon sa att hon tyckte om att läsa om vårt liv och allt om noah. hennes dotter hade också legat inne på q63.

varje vecka får jag någon kommentar från någon som säger att de känner igen sig, har lärt sig något om vacterl eller analatresi, fått sina känslor bekräftade eller bara blivit styrkta av bloggen. det gör mig glad.

det förklarar varför jag ska fortsätta blogga. varför bloggen är viktig. kan jag bara hjälpa en familj i en liknande situation eller få någon att skratta över något dråpligt eller le för att de sett en fin bild på noah så är jag nöjd. då har jag uppnått mitt mål med bloggen - att beröra.

det här mailet fick jag på facebook;

"Jag lever enligt devisen att om man tänker något bra/trevligt så är det bättre att berätta det än att behålla det endast för sig själv.

Så, med det i åtanke, vill jag bara säga att din blogg är väldigt rolig att besöka. I vanliga fall tråkas jag ut av Svensson-grejer och är verkligen inte min grej, helt okaraktäristiskt av mig att besöka en blogg om någons vardagsliv. Men något i ditt sätt att skriva och berätta gör att jag intresserar mig. Vardagsliv ter sig mysig, kärleksfull men också ödmjuk när du berättar om den!

Ville bara säga det :)"

det här messet fick jag av min vän m;

"satt och tittade i din blogg. kom in på delen där noah op första gången. du såg så ledsen ut på en bild.. fick minnen från a operation. vad liten noah var. så mycket som har hänt sen dess. vad NI lärt er och utvecklats som föräldrar" du skriver så bra och pedagogiskt (för de som ej är så kunniga inom sjukvård). fina foton på er fina familj o framför allt underverket noah. han/ni berör nog fler än mig genom din blogg. xxxxxxxxxxxxxxx sjukvårdsutbildad eller ej. undrar om jag hade haft din styrka? xxxxxxx stor kram"

jag kommer fortsätta att blogga. kanske ett år, kanske flera år. vi får se. bloggen kommer fortsätta att handla om vårt liv här och nu. vilket automatiskt blir mest om noah men även om det vi gör utöver allt noah mys och alla sjukhusvistelser.