ojojoj vad jag led med den lilla flickan som höll i sitt första zumbapass någonsin idag. det var en pina. från första steget till det sista.

zumba är känt för att vara fartfyllt. det här passet var ett riktigt bra sömnpillar. ja då förstår ni nivån.

den arma lilla flickan bad om ursäkt ca 25 gånger, hon tittade på klockan minst 15 gånger och jag kände hur hon önskade att varje minut kunde passera som 10 minuter. det gjorde ont i mitt hjärta när en efter en av deltagarna gick. men jag kan inte klandra dem. hade jag inte brytt mig om den arma lilla flickans känslor hade även jag gått och kört på en crosstrainer istället.

det var plågsamt att vara i rummet.

allt hade kunnat undvikas genom tre enkla saker;

1. ha en spellista på en och samma cd
2. hon kunde ha deltagit på ett zumbapass innan hon blev ledare
3. hon kunde ha kört passet själv innan hon ställde sig i ett rum med ca 25 zumbasugna människor

jag kan sammanfatta passet i denna mening;

jag behöver inte byta träningskläder till onsdagens pass.