"När Noel är så sjuk som han kan vara ibland så frågar jag mig själv vad meningen med livet är egentligen. Jag hittar mycket av svaren i er. Hade jag inte fått just Noel hade våra vägar aldrig mötts, och jag är så otroligt tacksam över att få dela livet med er. Ni är verkligen underbara vänner, mammor och människor. Vänner för livet, så känns det. Finns inte ord för hur mycket ni beundrar mig och hur tacksam jag är över ert stöd. Tack snälla för att ni kom förbi idag, det betydde massor. Och Therese, jag är glad att du äntligen fick se min prins. Längtar tills dom alla kan få leka med bilar tillsammans. Ni är underbara, glöm aldrig bort det. Kramar från oss."

detta sms damp ner i fånen idag. jag började lipa direkt. kanske för att jag kände mig sårbar redan när jag gick ut från sjukhuset. kanske för att jag tänkte extra mycket på hur skört och sårbart livet är. kanske för att jag känner exakt samma sak.

jag har skrivit och sagt det förr.

på grund av att livet ville att det skulle bli som det blev för oss så har vi funnit så många fantastiska människor. först alla medmänniskor i vacterlföreningen som tog hand om oss från första månaden. sedan har kontaktnätet blivit stort!

när det föds en liten med vacterl eller analatresi så googlar de flesta föräldrar och finner min blogg ganska omgående. därefter dimper det ner ett mail eller en kommentar och sedan så har vänskapen börjat.

även om vi inte alltid behöver stöd just i allt det sjuka så är det fantastiska människor som vi har funnit. de bor överallt i sverige. vi hörs olika ofta. men vi vet att behöver vi stöd så finns de. vill vi växla några ord, sms eller mail så finns de. vackra ödmjuka människor med härliga kämpar till barn!!

det berikar livet!