sonderingsstart
idag har varit en lång lång dag på alb. är helt psykiskt urladdad..........
först så var det en lång undersökning med kisseriet. vi hade hel fokus på den här lilla lampan som lyste när det var dags för kisskontroll. vilket var ganska ofta. klä av - ultraljud - väga - på med ny - väntan inför nästa blink. undersökningen skulle vara i 4 timmar men noah hade så bra resultat att vi bara höll på i ca 3 timmar. *yihaa*
tillbehör till kissmaskineriet.
noah var tvungen att få pröva pappas keps!
noah lekte med mammas lepsyl o sina egna leksaker för att göra tiden lite roligare.. 
skönast var när vi hade "rast" i 90 min och tog en kort promenad ute. frisk luft och en lycklig noah!
sonderingen.....................................................................................................................................................................................................
nej tack men ja tack (vi MÅSTE göra det).
jag var förberedd. jag hade sett alla storlekar på stift innan. jag hade till och med sett hur man gör vid en sondering. jag hade tänkt mig hur det skulle vara men jag kunde nog inte föreställa mig hur det skulle bli..
nu är det risk för att vara avskräckande för stackars föräldrar eller anhöriga som googlar på analatresi, vacterl, sondering eller dylikt. men jag tror själv att det kommer bli bättre. och då är vi ändå på första dagen av många dagars sondering. så jag är hoppfull och då kan förhoppningsvis ni också vara det!
men det var ingen hit någonstans om man säger så.
sadjad sa att det inte var svårt rent tekniskt. jag har enbart hållt tvångsgrepp på noah och tröstat. sadjad skötte sonderingen. men att se noah bli illröd i ansiktet, skrikledsen med massa tårar och uppspärrade ögon. när jag sedan fick ta upp honom så darrade det lilla knyttet.... usch. lilla älskade vän. vad jag önskar att jag kunde byta plats med dig. om vi ändå kunde förklara att det är för hans eget bästa. något vi måste göra.
erfarna säger att det blir bättre. att vi vänjer oss. att noah vänjer sig. jag tror på det. jag MÅSTE tro på det. annars är det bara att lägga sig platt på marken och strejka. så visst tror jag på det. det kommer bli bra det här. nu känner jag dock en nervositet över att göra det sjävla imorgon.
det var sjukhuset det. imorgon kommer en stockholmsblogg utan sjukhus! men jag tänkte att ni läsare ville veta vad som hänt noah i första hand. myssthlm i andra hand!!
TACK för allt stöd via mess, kommentarer, hälsningar, små nallebud och tankar! utan ert stöd hade det varit en ensam resa!
Förstår att det måste varit hemskt att se er fina lilla son så ledsen=(
Det finns ju inget värre än att se sitt barn ledsen/rädd/ha ont osv. Och precis som du skrev önskar man såå att man skulle kunna förklara för dom att det är för deras eget bästa, men jag tror att Noah känner och förstår att ni gör detta för hans bästa, och om inte annat så kommer han ju förstå när han blir lite äldre.
Ni kommer att klara detta, för ni verkar vara världens bästa föräldrar till just lille Noah!
Helt underbara föräldrar verkar ni vara=)
All styrka till er, och många kramar!
Det blir bättre!
Jag lovar dig det.
Men jag vet. Jag vet precis hur du känner dig idag.
Ta en dag i taget.
Nej det är inte tekniskt svårt. Inte alls. Men den psykiska påfrestningen är enorm.
Tänker på Dig. Tänker på Er.
Stor kram Therese
Hej!
Jag har läst din blogg ett tag och jag känner verkligen med er. Tufft! Jag har en dotter som föddes med en tarmsjukdom som heter Hirschsprung så jag känner igen mycket av dina känslor. Vi har också legat på Q63, op utfördes av Thomas Wester och Nader. Var tal om att vi oxå skulle hålla på med
dessa stift men det löte sig ändå.
Jag tycker att ni är jätte starka!!
Kände bara att jag var tvungen att skriva några rader till dig/er. Lycka till med allt! Tänk vilken tur Noah hade som fick just er till föräldrar!!
Hälsningar Anna 011
Nu när jag läser mer här får jag tårar i ögonen, dte blev så mer verkligt och påtagligt än på FB, troligen för jag såg så fina bilder på sötnosen... :) jag hoppas med det blir bättre för er alla, att ni "vänjer" er.
Känner i mitt hjärta med er. Vilka stora prövningar ni är tvingade att gå igenom. Stackars lilla söta Noah. Det är tur Noah har er som mamma och pappa, som trots att ni inte alltid är på topp, är ni starka och underbara föräldrar.
Tänker på er!
Många kramar Vica
Har ju redan skrivit det mesta på fb och via sms men jag hoppas än en gång att det ska bli bättre när ni kommit igång och fått lite rutin på det hela. Lättare för ER kommer det kännas när ni vant er men hoppas också att Noah inte fortsätter vara lika ledsen .. Lilla gubben, inte lätt att förstå för honom såklart.
kramar !!
Hjärtat värker i mig. Minns när vi var just där ni är idag. Vi gav upp... en stund men pratade med doktorn o fick ny kraft. Man klarar det - och viktigt att tänka på är att när man är i det o det inte alls är skoj så KOMMER DET ATT TA SLUT! Man ska inte göra det för evigt, kan dock kännas som en evighet när man gör det. Min Daniel var 8 månader o stark som en oxe, det var nästan omöjligt att hålla honom stilla. Alternativet var så mkt värre att detta var bäst för både oss o Daniel.
Vilket stift börjar ni på o hur långt ska ni gå?
Massor med kramar o tankar till er!
Du skriver så fint, både om vackra glada saker och om skrämmande mörka saker...
Å en himla massa varma tankar skickar vi er!!! Ni är starka och modiga och Noah har tur som har så kärleksfulla föräldrar!
Kram
