idag var vi hos stomisköterskan i norrköping. vi fick byta stomi "under övervakning" och allt såg så fint ut med noahs hud, stomi och vi var så duktiga så. det kändes skönt att få ett godkännande då det är denna bit jag tycker är jobbig.

jag tycker det är skitjobbigt när stomipåsen läcker innan den "ska det". jag tycker det är stressande att byta påsen när noah krumbuktar sig som en orm. jag tycker det är stressande att sätta fast massan och den nya påsen medan noah bajsar på nytt så att proceduren med rengöring måste börja om från noll.

annars känns det "okej" just nu. misstolka mig rätt. det känns underbart med noah, alltid. han är världens bästa. men det var ändå inte såhär det skulle bli. noah skulle inte behöva gå igenom allt det här. och då har resan bara börjat innan vi är i mål.

han känns som världens mest normala bebis. allt är så normalt. just tills vi ska byta blöja och man återigen blir påmind om stomin och noahs sjukdom. eller tills jag ska amma och känner den prassliga påsen mellan oss. eller när han får magknip och jag vill massera magen. då känns det blaha blähä.

men vi blir bara bättre och bättre på stomin. vi har gått från att vara nybörjare och superstressade vid bytet till att börja lära oss noahs stomi och bara bli stressade när det läcker eller när bajset kommer under bytet. det är stora framsteg. om någon vecka kommer det nog inte ens vara ett problem längre.

det är bara att ta ett djupt andetag och titta på lilla noah och känna allt det underbara med att han är här istället för "olyckan" kring hans sjukdom. som en mycket klok vän till oss säger; allt kommer bli bra, annorlunda men bra. tack sussi för de orden och de betyder oerhört mycket för du vet vad du pratar om!

sedan kom josefine, axel och joakim på besök!



axel blev hemtam efter ett tag!



grabbhäng i soffan.



joakim passar också på att mysa med noah.