den 10/10 2009 fick vi reda på att vi var gravida. jag hade då mitt "hope-halsband" på mig. ett halsband inköpt för att stödja barncancerfonden. jag fick en fix idé och kunde inte ta av mig detta halsband förän noah var född. fick för mig att det halsbandet skulle bringa lycka och tur.

lite småironiskt.. men ändå inte. eftersom allt man får kämpa sig igenom gör en starkare så är jag övertygad om att vi kommer gå stärkta ur noahs sjukdom. vi kommer ha en ännu större förståelse för funktionshinder, sjukdomar, oroade föräldrar och människor i sorg. jag märker redan nu att jag och sadjad har fått en ännu starkare relation och att noah är en riktig tuffing som känns harmonisk.

liksom när jag gick igenom allt med michele så fick jag ett annat perspektiv på saker och ting. problem som förr varit stora blev ganska obetydliga och jag ödslar inte tid åt att störa mig på saker och ting (iaf inga längre stunder!!). nu upplever jag samma sak igen. många är de som kommit med råd om hur det kommer vara att bli föräldrar och hur vi ska göra. men för oss har det mesta kommit naturligt och allt "vanligt" bebisbestyr känns så lätt. men det handlar ännu en gång om att ha blivit fler erfarenheter rikare och genom det fått ett större perspektiv.

så kanske var detta hopehalsband ett styrkemärke för mig. att jag skulle ha hopp för den situation vi skulle hamna i. jag vet inte men på något sätt är jag glad att jag bar det under hela graviditeten och noahs sjukhustid.

noah hade en superlång vakenperiod igår. eller tre superlånga vakenperioder igår. det tar han igen idag för idag har han mest sovit...!

idag var caroline & calle på besök!

calle har världens coolaste frisyr!

calle och noah ligger och myser tillsammans!

bus mellan grabbsen.

sedan åkte vi ut till landet för att hälsa på min moster och min kusin och hennes tre barn. det var roligt att få träffa dem!