Publicerat: 2010-12-27 Klockan: 22:15:00

q63

jag vet inte om jag blir mer sentimental vissa dagar eller hur det är ställt. men absolut så är det så att minnena kommer starkare ibland. när man är mitt i det så hinner jag inte bearbeta allt. eller jag väljer att ej göra det för att jag måste vara med i matchen för tillfället.

det är inte bara vårt och noahs tillstånd som man tar in när man vårdas på q63.

utan allt.

stämningen, läkare, rumskamrater, sorgsna föräldrar, föräldrar som nyss fått ett tråkigt besked, sjuksköterskor som har brådska då ett rums larm har gått, barnens skrik då de undersöks och får stick, anhöriga som kommer och ska besöka sina nära och kära och kommer in på avdelningen med olika ansiktsuttryck; ledsna, förvirrade, förväntansfulla, spända, nervösa...

det är föräldrar som går omkring i trans i samma gamla kläder dag in och dag ut, föräldrar som är glada då de ska få åka hem, föräldrar som sitter i tysthet och håller om varandra då deras barn är nere på operation, föräldrar som spricker upp i ett leende när de fått det magiska samtalet att de ska få gå ner till uppvaket och att operationen gått bra.

så mycket känslor. så mycket sjukdom. så mycket missbildningar.

så många barn. så många barn som kommer till denna värld med andra förutsättningar än de flesta av de små som föds.

vi åker dit. vi vårdas där. vi åker hem. men vi glömmer inte. glömmer inte barnen, föräldrarna, läkarna, sjuksköterskorna, stämningen...........






http://www.karolinska.se/AstridLindgrensBarnsjukhus/Barn-och-ungdom/Kliniker--enheter/Barnkirurgi/Avdelning-Q63/

http://www.karolinska.se/om/for-vardgivare/beskrivning-av-hogspecialiserad-regionsjukvard/indelning-per-klinik/barn1/barnkirurgi/

http://www.karolinska.se/AstridLindgrensBarnsjukhus/Barn-och-ungdom/Kliniker--enheter/Barnkirurgi/Barnkirurgi/

http://www.karolinska.se/AstridLindgrensBarnsjukhus/Barn-och-ungdom/Sjukdomar-tillstand-och-besvar/Mag--och-tarmkanalen/


Kommentarer
Postat av: Maria

Håller med dig om allt ! Visst är det så att det mesta kommer efteråt. Förmanmåste vara stark på nåt sätt när man är mitt i allt runt sitt lilla barn.

Se bara på mig, som bara lugnt tog S ut ur rummet när Alice fick andnings-uppehåll som nyfödd (efter op du vet)

Hur sjutton klarade jag det ? För att jag vet av erfarenhet att föräldrarna inte bör stå och se på när personalen "får igång" ens barn ? Eller för att jag inte orkade se vad som hände ?

Vem vet ! men man får nån konstig styrka man inte haft förut i vissa jobbiga situationer,

men visst har det kommit över mig efteråt.

2010-12-28 @ 08:59:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0