grubblare
jag har alltid funderat mycket. sen jag var en liten liten liten människa.
mina dagböcker har alltid varit en kär ägodel och en av de två materiella saker jag skulle rädda vid brand (den andra saken är givetvis mina foton).
grubblaren jossan.
på gott och ont. jag är oftast i känslomässig balans då jag lätt vet varför jag reagerar på olika sätt. jag har god självkännedom och kan lätt läsa av andra genom att relatera subjektivt.
just nu funderar jag mycket kring noah och hur saker är och kan komma att bli.
en sak med denna sjukhusvistelse som kommer bli tusen resor värre än den gångna är att nu KÄNNER vi noah. han är inte bara en bebis på en timme som tas bort från oss utan han är noah - vår bebis - på 2,5 månad. vår bebis noah som känner igen våra röster, ler när han ser oss och som vi vet hur vi ska trösta. den lilla kisen ska vi lämna ifrån oss........
det mina vänner känns betungande. att få se noah ligga där. det var jobbigt när det var vår lilla ett dygn gamla bebis men nu är det vår noah som vi lärt känna.
det är så sjukt onormalt att behöva se sitt barn (eller att ens behöva se något barn) på det sätt vi tvingas se noah.
men men. det är bara att göra det. det är ju trots allt för noahs skull som vi och läkarna gör/kommer göra allt detta!
Ja det är så onaturligt att ett barn ska sövas och opereras och det är så onaturligt att få se sitt barn tas ifrån en. Jag lider så otroligt med er och tyvärr blir det inte lättare för att det måste göras men med allt stöd ni har i varandra och i vänner och familj så hoppas jag att ni kommer känna någon tröst i allt det jobbiga runtomkring. Puss puss
Hej älskade Jossan
Noah kommer att ge er så mycket kraft och glädje och det hjälper er att orka fortsätta.
Älskar er
Heni
Jag förstår verkligen att det känns så. Jag tänkte på det nyligen när jag mailade med en tjej ang Alice operation. Det faktum att vi faktiskt inte kände varandra så bra - Alice och vi - gjorde kanske saken lite lättare även om det såklart var väldigt jobbigt ändå. Men skulle det ske nu .. när hon är större .. känner igen oss osv. Ja allt du skriver. vill jag inte tänka på. MEN det kommer gå jättebra för er söta lilla kille, Noah slipper påsen och ni har kommit ett steg till på vägen. Du har all rätt i världen att känna som du gör, det är ditt barn som du burit i magen i nio månader, ditt allt ! Det dyrbaraste i världen. Man önskar att dom skulle slippa gå igenom sånt här ... att VI som föräldrar skulle slippa ... Tänker på dig/er. Många kramar !
Hej
Jag kan inte föreställa mig smärtan hos er som föräldrar, eller på ett sätt kan jag ju det i egenskap av mor till tre högt älskade barn, men ändå inte för vi står inte där ni står idag...Livet är orättvist och på många sätt så grymt, att behöva se sitt älskade dyrbaraste barn genomlida allt det som er lilla son ska göra, det måste vara nåt så fruktansvärt tungt...jag har inga smarta ord, inga goda råd men jag kan skicka många varma tankar och stöttande kramar..från en mamma till en annan
Kram till er
Emma (kompis med Erika Pihl och Jessica)
