för ett par dagar sedan läste jag ett blogginlägg som berörde mig. mycket på grund av att jag liksom sara fått frågan om hur man kan välja att ha en blogg som är så öppen och på det viset dela med sig om mitt inre. jag tycker att sara beskrev det väldigt bra i detta inlägg; mediehora? 

lite av mina tankar kring det... förutom att jag nästintill instämmer med föregående talare.

många tycker att min blogg är underbar för att den är öppen, en del tycker att den är väldigt personlig och några få tycker att den nästan är självutlämnande. vad jag alltid säger till de är det jag kommer skriva nu.

jag VÄLJER aktivt vad jag ska skriva om. jag DELAR med mig av en liten liten bit. små SEKVENSER av mitt liv som jag väljer hur jag ska SPEGLA för att ej vara stötande och självutlämnande. med andra ord jag står för allt jag skriver och inser att jag kan skriva något förhastat eller byta åsikt om någon kommer med någon konstruktiv kritik. men däremot får ni absolut inte veta ALLT om mitt liv. många tyckte att jag skrev personligt både gällande michan och min tidigare skilsmässa. men det var ändå bara små bitar av vad som hände just då i mitt liv.

jag har valt att ha en blogg för att jag älskar att skriva. jag har alltid mått bra av att dela med mig om mina åsikter och tankar. att få ner dem på pränt har gjort att jag lättare kan bearbeta saker och de känns även mer verkliga. jag tycker om tydlighet och tankar blir tydliga när de kommer ut i skrift. innan är de alldeles för abstrakta för att bena i.

i min dagbok skriver jag mycket personliga saker och om HUR jag mår. i min blogg delar jag med mig om saker och ting som händer och sekvenser om hur jag mår. det här förstår de allra flesta, men fåtalet förstår inte och har svårt att acceptera. ingen har sagt det rätt ut just till mig angående min blogg men i dagligt tal och allmänt om bloggar. det här är inget försvarstal utan mer en förklaring till vart jag står.