såhär poserar man bland en massa flyttlådor.



såhär glad blir man då.



såhär gör man när man försöker vara allvarlig sedan. försöker.



iallafall gårdagens ämne var stjärnklart som jag hade tänkt skulle bli en trevlig upplevelse. det blev en lysande upplevelse! underbart! vi poserade lite fint innan showen.



och igen om någon skulle ha missat första gången det var dags för posering.



sen var det dags för show! vilken show sedan. jag har fått en ny idol och det är fredrik lycke, vilken jävla stjärna. han klarade av allt och var dessutom rolig och spexade vilket jag tycker om. sedan så var det sjukt känslosamt att se marie fredriksson kämpa sig upp på scenen med stöd. ögonen tårades under hennes första framträdande. hon fick sin tumör ca en månad efter att michele fick sin. hennes väg tillbaka har vad jag vet gått stadigt framåt. det går inte att se någon som överlevt hjärntumör utan att fundera på varför michan inte fick fortsätta sitt liv. nog om det. det skulle inte bli en sådan blogg...

i vilket fall som helst så var showen helt otrolig och jag kom hem glad och lycklig framåt midnatt. jag var inte lika lycklig då klockan ringde tidigt i morse. jag snoozade för första gången i mitt vuxna liv.



nu håller vi på att packar ner saker i lådor. vi har även tagit ned alla gardiner och gardinstänger. det du karin!! snart blir det dags för tacos!!