idag var jag hos tandläkaren. jag ligger i en stol med en liten slags sug, en stor sug och sedan något slags redskap som hon drar bort tandsten med. då just i detta läge när jag har 3 tandläkarredskap i munnen börjar hon en konversation med mig. inte vilken konversation som helst utan en om förskolan då hennes barn nyss börjat.

då undrar jag bara hur hennes tankebanor går. vad förväntar hon sig av mig? vill hon att jag ska börja prata? hur ska det då gå till? hon gör nämligen ingen ansträngning att ta bort redskapen ur min mun. antingen kommer jag skada mig i munnen när jag börjar tala med allt detta inom mig eller så kommer ett av redskapen glida ner mot halsen och sätta igång kräkreflexen. eller sista alternativet jag kommer mumla något som hon sedan kan få tolka till valfritt svar.

jag ställde inte upp på något av dessa alternativ utan gestikulerade på något sätt med händerna och ansiktsuttryck att jag skulle ge henne svar sedan. herregud. undrar hur en del tandläkare tänker. och undrar om de är så vana att tala utan att få svar att de blir förvånade när de väl får svar. ja i vilket fall som helst så var det lite frustrerande.

nyss hemkommen från middagsdate hos caroline. det var supertrevligt och hon och erika hade lagat så god mat. mysigt. lilla evvan var med en sväng men sen kom danne och hämtade henne.