jag kan inte förstå det och det gör så ont i mig så det känns som om jag ska falla ihop på golvet i tusen bitar.. om inte fler bitar.. kanske miljontals.. ja stundvis så känns det som om det är dit jag är på väg.. att lösas upp i atomer..

hon är död.. josefine.. greppa det!! hon är död.. din älskade snuttunge har lämnat jordelivet.. hon finns inte här längre.. hon är på en annan resa nu..

det gör så ont.. kunde hon inte få ha stannat kvar hos oss.. vem bestämde att hon skulle vara tvungna att lämna oss.. varför var någon så grym.. varför blev det just hon som blev dödligt sjuk..

det blev så tydligt igår på begravningen.. hon låg där i den rosa kistan.. i sina nya jeans, rosa skor, rosa tröja o rosa keps.. hon låg verkligen där.. kanske hade hon ff ett leende på läpparna...

kanske hjälper hon oss på färden nu.. så vi kan komma vidare med våra liv.. jag hoppas det...

michele hjälp oss nu...