Publicerat: 2006-12-10
Klockan: 22:03:45
en parantes...
mmm detta skulle egentligen inte komma som inlägg.. men nu kommer en liten tankspridd parantes.. och nej det är ingen särskild person jag kommer att syfta på i denna blogg utan jag bara rensar lite luft...
hur länge ska man orka tänka på alla andra.. vad folk kommer att tycka, tänka.. hur folk kommer att reagera.. vad folk har för åsikter i vad som har hänt.. i vanliga fall brukar jag tänka josefine o nästan bara josefine.. det här är inget vanligt fall.. så josefine hamnar ganska långt ner på priolistan.. kanske lite väl långt ner ibland.. jag har sen jag separerade med pierre tänkt på vad alla tycker tänkar o känner.. hur alla kan tänkas att komma tycka tänka o känna.. jag har varit väldigt mån av att förklara om folk undrat..folk har fått ställa alla frågor de vill o jag har snällt svarat.. jag har sett det som min skyldighet.. men så sa en vän till mig; "fan vad jag är faschinerad av dig att du orkar stå pall o svara på vad alla frågor hela tiden.. att du tänker så mycket på andras känslor i detta när det egentligen är vi som ska tänka på dina o hur du känner o vill..."
har hon rätt? är det så.. just när hon sa det för ca 3 veckor sen reflekterade jag inte så mycket på det..men nu har det börjat komma in i mig... orden hon sa.. o det vi pratade om efteråt.. det kanske är så att jag ska sluta tänka på alla andra i detta.. det har snart gått 4 månader o jag tänker fortfarande på alla andra i detta.. nu har visserligen folk slutat att fråga.. men det dyker upp andra saker som gör att folk kommer börja fråga o ha åsikter igen... hur länge ska jag sätta andra i första rum.. ja jag är medveten om att detta är ett specialfall men vad fan jag kan ju inte vara ensam i världen om sådana här saker... (lite mer eftertanke.. det kanske jag kan...).. okej det är ett specialfall..
varför jag är som jag är o har reagerat som jag gjort beror mycket på att jag vill att saker o ting ska ske så smidigt som möjligt.. men det kanske inte finns några smidiga sätt att lösa vissa "problem".. jag vet inte men just nu känner jag mig så ofantligt uppgiven.. *suck*
jag skulle vilja somna nu o vakna i vår.. usch vad är det jag säger.. jag är inte så depp som det egentligen låter just nu.. men jag önskar att allt kunde vara över o att alla kunde må bra o vara glada o le igen.. gud så larvig jag är.. men önskemål kan man väl få ha...
naiv.. jag har fått höra att jag är naiv.. mm det kanske jag är.. trodde jag var mer hårdhudad än så.. trodde jag visste hur saker skulle komma att bli.. men så lite man egentligen vet om sin framtid.. så ofantligt liten man är på jorden..
jag vet att jag är en stark person.. en stark individ med mycket vilja och tro på mig själv.. jag vet vart jag står och jag vet vad jag tycker o tänker.. är inte rädd att säga min åsikt men lärt mig att det kan vara bra att hålla inne med vissa åsikter ibland.. ibland kan det vara det som just gör att man är säker på sig själv.. att inte alltid behöva hävda sin egen åsikt.. att lugnt sitta o lyssna på andras åsikter o ändå känna att jag vet vad jag tycker o behöver inte få alla andra att tycka som jag.. lite tillbakalutande med andra ord.. låter inte som något jag skulle säga men även den mest högljudde lär sig o fortsätter att utvecklas.. det ni.. gamla hundar kan lära sig att sitta..
för att inte vara tänkt som en blogg blev det en ganska lång blogg.. var nu inte rädda för att fråga mig saker.. det var inte min mening med denna blogg... inte alls.. fortsätt fråga.. fortsätt bete er som ni alltid gjort.. kanske börja fråga mer.. vem vet.. mitt motto med denna blogg var nog bara det att klargöra att mina svar eller mitt beteende kanske kommer att ändras.. men inte ens det är säkert.. egetligen vet jag inte vad jag skriver om nu för jag är lite disträ om man säger så.. ge mig en dag så kommer jag säkert tänka o känna på annat sätt.. men detta var dagens andra blogg o just nu känns det såhär.. att gaah kan inte folk bara vara glada o bry sig om sitt.. vet att jag åtminstone talar för 3 personer när jag skriver så.. men sen i nästa andetag så vet jag även att såhär är livet.. jag skulle med största sannolikhet ha brytt mig om det vore någon annan som gjort samma grej.. haha ironiskt.. jag skäller på mig själv..
ta denna blogg med en nypa salt o ett krydmått allvar.. o en deciliter yra josefine..
puss o hej o bli inte rädda för mig.. jag är ff samma människa.. *yeah thats right man...*
hur länge ska man orka tänka på alla andra.. vad folk kommer att tycka, tänka.. hur folk kommer att reagera.. vad folk har för åsikter i vad som har hänt.. i vanliga fall brukar jag tänka josefine o nästan bara josefine.. det här är inget vanligt fall.. så josefine hamnar ganska långt ner på priolistan.. kanske lite väl långt ner ibland.. jag har sen jag separerade med pierre tänkt på vad alla tycker tänkar o känner.. hur alla kan tänkas att komma tycka tänka o känna.. jag har varit väldigt mån av att förklara om folk undrat..folk har fått ställa alla frågor de vill o jag har snällt svarat.. jag har sett det som min skyldighet.. men så sa en vän till mig; "fan vad jag är faschinerad av dig att du orkar stå pall o svara på vad alla frågor hela tiden.. att du tänker så mycket på andras känslor i detta när det egentligen är vi som ska tänka på dina o hur du känner o vill..."
har hon rätt? är det så.. just när hon sa det för ca 3 veckor sen reflekterade jag inte så mycket på det..men nu har det börjat komma in i mig... orden hon sa.. o det vi pratade om efteråt.. det kanske är så att jag ska sluta tänka på alla andra i detta.. det har snart gått 4 månader o jag tänker fortfarande på alla andra i detta.. nu har visserligen folk slutat att fråga.. men det dyker upp andra saker som gör att folk kommer börja fråga o ha åsikter igen... hur länge ska jag sätta andra i första rum.. ja jag är medveten om att detta är ett specialfall men vad fan jag kan ju inte vara ensam i världen om sådana här saker... (lite mer eftertanke.. det kanske jag kan...).. okej det är ett specialfall..
varför jag är som jag är o har reagerat som jag gjort beror mycket på att jag vill att saker o ting ska ske så smidigt som möjligt.. men det kanske inte finns några smidiga sätt att lösa vissa "problem".. jag vet inte men just nu känner jag mig så ofantligt uppgiven.. *suck*
jag skulle vilja somna nu o vakna i vår.. usch vad är det jag säger.. jag är inte så depp som det egentligen låter just nu.. men jag önskar att allt kunde vara över o att alla kunde må bra o vara glada o le igen.. gud så larvig jag är.. men önskemål kan man väl få ha...
naiv.. jag har fått höra att jag är naiv.. mm det kanske jag är.. trodde jag var mer hårdhudad än så.. trodde jag visste hur saker skulle komma att bli.. men så lite man egentligen vet om sin framtid.. så ofantligt liten man är på jorden..
jag vet att jag är en stark person.. en stark individ med mycket vilja och tro på mig själv.. jag vet vart jag står och jag vet vad jag tycker o tänker.. är inte rädd att säga min åsikt men lärt mig att det kan vara bra att hålla inne med vissa åsikter ibland.. ibland kan det vara det som just gör att man är säker på sig själv.. att inte alltid behöva hävda sin egen åsikt.. att lugnt sitta o lyssna på andras åsikter o ändå känna att jag vet vad jag tycker o behöver inte få alla andra att tycka som jag.. lite tillbakalutande med andra ord.. låter inte som något jag skulle säga men även den mest högljudde lär sig o fortsätter att utvecklas.. det ni.. gamla hundar kan lära sig att sitta..
för att inte vara tänkt som en blogg blev det en ganska lång blogg.. var nu inte rädda för att fråga mig saker.. det var inte min mening med denna blogg... inte alls.. fortsätt fråga.. fortsätt bete er som ni alltid gjort.. kanske börja fråga mer.. vem vet.. mitt motto med denna blogg var nog bara det att klargöra att mina svar eller mitt beteende kanske kommer att ändras.. men inte ens det är säkert.. egetligen vet jag inte vad jag skriver om nu för jag är lite disträ om man säger så.. ge mig en dag så kommer jag säkert tänka o känna på annat sätt.. men detta var dagens andra blogg o just nu känns det såhär.. att gaah kan inte folk bara vara glada o bry sig om sitt.. vet att jag åtminstone talar för 3 personer när jag skriver så.. men sen i nästa andetag så vet jag även att såhär är livet.. jag skulle med största sannolikhet ha brytt mig om det vore någon annan som gjort samma grej.. haha ironiskt.. jag skäller på mig själv..
ta denna blogg med en nypa salt o ett krydmått allvar.. o en deciliter yra josefine..
puss o hej o bli inte rädda för mig.. jag är ff samma människa.. *yeah thats right man...*
Kommentarer
Postat av: jecka
ojsan ojsan en riktig tänkar blogg och intressant läsning,intressanta tankar. puss
Postat av: jecka
ojsan ojsan en riktig tänkar blogg och intressant läsning,intressanta tankar. puss
Trackback
