mm. vad har jag ork till? den börjar sina igen. varför? jag tror jag vet svaret. min egen spekulation är att orken börjar sina för att jag inser allvaret nu. jag inser att det är på riktigt. det går inte att blunda längre. varje gång jag träffar henne så inser jag mer o mer för var gång vart det är på väg. när vi fick beskedet var det bara en massa sorg o aggressioner som kom ut ur mig. sedan kom jag till ett acceptansläge. "ja men vi visste ju att det var såhär det skulle sluta". "det kanske blir bättre såhär trots allt, det blir en befrielse". jag tror fortfarande att det blir en befrielse. men min ork börjar ta slut. det är fruktansvärt jobbigt att se henne gå mot sitt slut. mcyket värre än vad jag någonsin kunde föreställa mig. jag vill ju att hon ska vara som förr. fan kan det inte bara ta slut nu när det ändå är på väg att göra det. varför dra ut på lidandet...? låt det ta slut så vi kan få börja om. låt det ta slut så hon slipper lida mer. 
 

           ^{Familjen på Pierres sida. Hon håller den stora nallen. På hennes 19 årsdag.}            

ja josefine. nu är det som det är. ska du deppa ihop eller ska du försöka? det är bara du som kan göra det valet. ja men det är väl klart som fan jag ska försöka!!!! men det börjar göra så ont inne i mig. jag börjar krackelera inom mig. det finns inget naturligt i denna situation. det gör för ont. men jag kommer att fixa detta, vi kommer att fixa detta. men varför dra ut på skiten? det är nått jag inte kan förstå..