robotar
avtrubbad. man blir mer eller mindre avtrubbad. jag syftar såklart på sonderingen.
både jag och sadjad känner oss som robotar. vi gör handlingen helt mekaniskt. det finns inget annat sätt. skulle vi börja analysera eller tillåta oss känna under tiden så skulle det inte gå. eller det är klart att vi känner men vi tränger bort de känslorna. de får inte komma fram just då. det finns helt enkelt inget utrymme för dem då.
det är märkligt att det krävs ett sådant omänskligt ingrepp för att noah ska kunna göra den mest naturliga saken i världen sen. det känns som ett övergrepp. men det måste göras. det finns inget annat alternativ för att ha kvar stomin är inget alternativ för oss.
klumpen i magen och halsen kommer strax innan det är dags för sonderingen. den växer sig starkare när vi håller på och efteråt så kommer den ibland ut men oftast stannar den inne. för då är jag fokuserad på att få bort allt som har med sonderingen att göra samt att finnas till för noah. jag hatar känslan av att känna mig som en robot för jag är så van att agera med känslor.........
imorse började noah skrika och gråta så fort vi la ner honom på den platsen och han insåg vad som skulle ske. men nu på kvällen så var det tvärtom. då var det som om han höll sig. som om han inte tillät sig skrika först. han blev bara rödare och rödare i ansiktet men tillslut kom skriket och gråten. imorse var även första gången utan sadde. då kom en annan hjälte hem till oss. pappa. noahs morfar som kommer komma varje morgon när sadde ej kan på grund av att han börjar för tidigt.
det är så SJUKT. det är så sjukt att behöva göra en sådan här handling. så onormalt att behöva ge sitt barn smärta. det som man i vanliga fall gör allt i sin makt för att skydda sitt barn ifrån måste vi göra. 2 gånger om dagen! men trots att jag skriver som jag gör så vill jag understryka att det faktiskt går bättre än vad jag trodde att det skulle gå. jag hade föreställt mig att det skulle vara ännu värre. jag tackar någon för att det inte är värre än vad det redan är.
imorgon är det dags för första storleksbytet. håll tummarna för oss då.
oh vad jag önskar att du slapp allt detta noah.
såhär ser stiften ut som vi använder oss av. vi ökar en storlek i veckan. noah ska upp till storlek 13.
Det gjorde ont att se på det i lördags, det kändes för jävligt rent ut sagt, men tycker ni är starka som trots allt fixar det. De är tur att ni är kämpar och han också men jag förstår att de måste vara fruktansvärt. Mina tårar kommer så fort jag tänker på det. Det är så mycket känslor omkring och med Noah, när man tittar på om blir man helt varm i hela kroppen men samtidigt tycker man det är så tråkigt att han och ni ska behöva gå igenom detta. Så mycket glädje men ändå så mycket gråt samtidigt. Jag älskar honom och Er. Kram faster Bahareh
Det där ser INTE kul ut! Men jag tror ni intagit rätt inställning att inte tänka utan bara göra, för annars skulle det nog bara bli ja kattskit av det :(
Älskar er alla tre! Jag kan inte ens uttrycka mig i ord hur ledsen och hur synd jag tycker om er och jag hoppas att tiden kommer gå fort så att detta snart bara får bli ett fruktansvärt minne. Puss på er
Åh jag vet så väl hur det tar emot !! Även om nu Alice inte var ledsen då vi sonderade ( som du vet ) så var det inte kul. Speciellt inte i början. Kändes ju inte som en normal sak att göra. och hade hon varit ledsen och arg som Noah hade det nog varit ännu svårare. Vi kunde ju alltid sondera själva ( Precis i början hjälptes vi åt med inte sen ) Tarmterapin tipsade om att man kunde göra det nån annanstans än just skötbordet för ibland kan barnen koppla allt då till just sonderingen o bli ledsna så fort det är dags för blöjbyte. Vi började på sängen ... sen golvet nån gång ... men i och med att hon ej var ledsen blev det för oss skötbordet under resterande tid sen.
kram o kämpa vidare. Det är bara för en tid ni ska göra detta. Tänk på det ! Tiden går fort !
På slutet behövde vi bara sondera EN gång per dag då det gick så smidigt. Håller tummarna att kanske ni också kan göra detsamma. Men det beror säkert lite på hur pass "lätt" det går. Alltså med att föra in stiftet. men det är ju så viktigt att öppningen blir i rätt storlek så han ska kunna bajsa ordentligt sen.
wow, vilken grej DET kommer bli för Noah sen :-) Bajsa genom en annan öppning. Lilla gubben vet ju inget annat än via stomin. Säkert därav att han reagerar extra vid sonderingen. Han visste ju inte ens att han kunde ha ett hål där bak. Det måste ju kännas konstigare för de barnen ?!
Vilken snäll pappa du har som ställer upp ! Mina föräldrar är likadana.
Åhh vännen jag förstår att det måste kännas hemskt. Som jag sagt till dig tidigare jag vet ju bara hur ont det gör i själen när ens barn är ledset av andra anledningar. Jag önskar inget hellre än att allt ska bli bra för er alla tre!! Sänder många tankar och kramar! Jag finns om du behöver stöd på vilket sätt det än är!! MÅNGA STOOOORA KRAMAR <3
maria - vi har också gjort ett annat ställe för noah. så vid vanliga blöjbyten och stomibyten ligger han på sin vanliga gamla plats och är helnöjd. känns helt rätt att vi gjorde så!
måste bara meddela er att storlekshöjningen gick bra!
Toppen tycker vi båda :-) Kram till er från oss !
Fasen va ont i hjärtat jag får när jag tänker på era svåra stunder... Tycker verkligen ni gör rätt som gjort det valet ändå för hans skull. Som jag sa i fredags så är det såå underbart att han har sån livsglädje i ögonen o ser ut som friskheten själv.!! Det är underbart! Han kommer ha ett fantastiskt liv den lille Noah med världens finaste föräldrar! Styrkekramar till er!!!!
Vad mycket ni får gå igenom... förstår att det måste kännas hemskt! Som tur är kommer han inte komma ihåg nånting av det när han blir större och då har ni hjälpt honom otroligt! Kämpa på! Styrkekramar från Lena i föräldragruppen
Hej!
Vad duktiga ni är!!!!
Skönt att storleksbytet gick bra.
Vi måste ses!
Vill du komma ut någon dag nästa vecka??
Jag täcker så mycket på Er.
Stor kram Therese
Kommer ett mejl också...
Vill nästan inte ens kolla in i din blogg men dras hit ändå... Ni ska veta att jag tänker på er!! Känner er smärta... Minns väl de svåra stunderna vi hade.
Men som jag sagt tidigare - det tar slut, det är det bästa!
Kramkram
Tusentals och tusentals styrkekramar till er alla tre.
Sabina
