den 16 juni.....

jag vaknade av att vattnet gick vid 00.30 och efter det var jag vaken med börjande värkar efter någon timme. jag ringde förlossningen och vi fick en tid klockan 9.00. väl på bb så fick jag ta en kurva på skrutten och den var bra men skrutten hade höga hjärtslag. av den anledningen gjorde de en gynundersökning. oj jag var öppen 5 cm och livmodertappen var helt upplöst. barnmorskan undrade om jag var en sån där som hade värkar i det tysta...

men efter någon timme var det inte i det tysta längre utan då började det kännas rejält. men men dum som jag är så skulle jag härda ut. in i duschen, tyst på sadde, sadde fick passa upp genom teckenspråk och då var jag nöjd.

sadde masserade på och då kändes det också bättre men efter ett tag testade jag lustgas. nej tack det hjälpte ej så då blev det epiduralbedövning. tyckte inte det gav något heller, men det kan också bero på att det nästan var dags för krystvärkarna då.

där slutar solskenshistorian. FY FAN! jag ville inte vara med längre men kämpade på ändå. SNART är det klart sa barnmorskan. jag vet inte vad hennes definition av snart innebär men i min referensvärld så är snart inom en timme i det här sammanhanget. inte nästan 2,5 timme. jag trodde jag skulle sprängas i slutet. jag bad om tång och sugklocka men de "jävlarna" vägrade hjälpa mig. nej då de var jätteduktiga och tillslut så sa det ordagrand TJOFF så var det ingen skrutt längre utan en bebis!

noah bestämde sig helt plötsligt för att leka stålmannen och flög ut på en sekund med armen och handen precis vod huvudet. eftersom det då gick så fort så hann de ej reglera axlarna så de far ut i samma raketfart. behöver jag förklara att det där TJOFF ljudet var jag som sprack..... ute var noah med navelsträngen runt halsen men den satt så pass löst att de lätt fick bort den. jag sprack ja... djupt inne och mot 2 olika håll. nå nå vad gjorde väl det. jag kunde knappt sitta, stå eller ligga på ca 3 dagar men det gjorde heller inget.

noah föddes 17.24 den 16/6 och var då 51 cm lång och vägde 3595 g. en perfekt liten skapelse. vi fick mysa med honom och sen var det dags för kontrollen. allt såg bra ut och de skulle bara ta tempen på honom. det var då de upptäckte att noah ej hade någon analöppning. konstigt sa de.... läkare efter läkare tittade in och försökte på eget bevåg skapa ett hål. nej men tillslut ringde de till astrid lindgrens sjukhus och där brast det.............

vi skulle infinna oss där direkt löd de första orden. jag fick gå upp i duschen vimmelkantig och sadde fick ta hand om noah utan att veta något om vad detta kunde bero på. enligt norrköping var det ett enkelt ingrepp och de skulle "bara" göra ett hål. kan inte folk sluta uttala sig om sådant som de inte har en jävla aning om?? när jag väl kom ut ur duschen så fick jag reda på att noah skulle sova på neo (för att övervakas) och vi ensamma på bb.

panik! hade jag ens blivit mamma?? vart fanns mitt barn?? hade de tagit mitt barn?? hade jag ens fött?? var allt en hemsk mardröm?? hade jag ens varit gravid?? VEM FAN HAR MITT BARN OCH VARFÖR FÅR JAG INTE VARA TILLSAMMANS MED HONOM?? det var många känslor, många funderingar och inga kloka svar. utanför korridorerna hörde vi barnskrik och allt vi kunde konstatera var att vi inte hade en bebis och alla andra där hade det... tillslut slockande vi och sov en orolig natts sömn.....

vakna! frukost....*blä*... försöka gå ner till neo, försöka sitta på en stol.. försöka se på noah utan att totalt brista i storgråt för att vi inte hade en aning om vad som skulle ske eller något annat. syrran kom och fick se på noah innan han lades in i kuvösen och togs ifrån oss ännu en gång. denna gång åkte noah i ambulans tillsammans med två personal från norrköping och sadde och jag åkte taxi. som tur var så var detta världens bästa taxichafför som ställde rätt frågor och pratade med oss på ett lugnande sätt under hela resan.

sen åkte en ambulans förbi oss med blåljus. PANIK! vi ringde neo och bad att någon av sjuksköterskerna i ambulansen skulle ringa oss. det gjorde de och allt var bra med lilla noah. (väl på astrid kom de sjävla på att vi måste ha undrat om den ambulansen var noahs och att de borde ringt oss redan då för att lugna oss....)

upp till avdelning q63 på astrid lindgrens sjukhus. ingen noah hade anlänt och vi fick sitta ned och vänta. snart kom han vår prins (prince of persia...) vi fick vänta på att en kirurg kom och förklarade läget för oss. analatresi - jaha ett nytt ord att lära.. fler missbildningar.. jaha mera oro att ta in. liten operation. nej stor operation. ingen stomi - jo stomi måste det bli. direktiven har varit många och det har varit tuffa dagar. nu har vi landat och imorgon får vi full diagnos på noah.

imorgon på noah "1 vecka - dag". något mer händer imorgon.. vi får åka hem till NORRKÖPINGS SJUKHUS!

här följer några bilder från den 16/6...

vattnet har gått ett par timmar tidigare och jag försöker illustrera det i köket.... ajaj det börjar kännas. i väntan på att få komma in och bli undersökt på bb..

kurvan mäts och jag mår riktigt bra.

öppen 5 cm... nu börjar det kännas. efter duschen svidade jag om till sjukhuskläderna och började gå in i mig själv.

ajajajaj............



lycka!!! noah är ute!!!!



sadde med noah medan jag var i duschen. noah i kuvösen på väg till astrid lindgren. noah och jag möts åter på astrid lindgren....

idag har varit en stor dag! vi har nämligen varit på promenad hela familjen!!