ibland har man en dålig dag. en riktigt dålig dag med besked man önskar man aldrig fått. besked som känns som om drömmen blir allt längre bort. då gäller det att få finnas. tillåta sig själv att känna. sedan resa sig upp. tänka förnuftigt. inte dra några förhastade slutsatser.

ibland är det svårt. men man måste. för ingen blir lycklig av att gräva ner sig.

är det något livet har lärt mig genom bland annat michele så är det just det att ta vara på livet. men ibland känner jag att va fan kan inte livet ta hand om mig den här gången? ibland funderar jag på varför ingenting kan få vara helt smärtfritt. är livet uppbyggt kring det faktum att det ständigt ska finnas något att känna oro för? är det lika mycket "värt" som de grundläggande behoven för mänsklig överlevnad? alltid är det något... för mycket planering, dåliga besked, oro för sadjads jobb (inte längre!), död, sjukdom, skulder, få ihop tid etc etc.

sen är ju jag van att få som jag vill och att saker har en lösning. en snabb lösning. nu när det ej blir så känns det extra svårt...


nej nu är det dags att resa sig upp igen. dåliga dagar kan man ha på flera olika sätt.... här nedan följer några exempel.

*nystart*