Publicerat: 2016-03-30 Klockan: 14:56:00

murphys lag

gårdagen alltså.. jag säger bara det. startade upp med att gå hemifrån 5.30 för att öppna bygget på jobbet. fullt ös i tre timmar innan jag går hem och vi ska åka med noah till US. bilen startar inte... eh.. en bil har ett syfte. att transportera mig från punkt a till punkt b. bilen klarade ej sin uppgift. tur att pappa kunde rycka ut och låna ut sin bil. väl på US hinner vi träffa doktorn, göra mätning och prata om framtiden med sköterskan innan de ringer från förskolan. lovi har slagit upp örat och är påväg till akuten... vi packar ihop oss i stress och försöker få mormor o morfar och hinna före oss men då vi har den bil de äger resonerar vi fram till att vi kommer dit samtidigt.
 
 
möter upp den här tjejen på öron, näsa, hals. tackar pedagogen som tagit henne dit och sedan tar vi över. noah som är hungrig som en varg då hans utlovade lunch på US uteblev fick ni luncha på ViN med sadde istället.
 
 
läkarbesöket blev kortfattat. hon öppnade upp - och stängde. sa att en akutoperation på US behövdes.. ungefär där satte ångesten in. men då dottern just nu reagerar starkt på de flesta saker så var mamman ascool. så cool att jag själv är förvånad. efter beskedet och väntan på intyg för att få åka sjuktransport (för att bilen vägrar göra sitt jobb..) somnar lovi i knäet.
 
 
noah skjutsas till mormor och morfar för övernattning och vi hamnar tillslut på US. dock ej med någon sjuktransport, nej för det gick ej. utan nu var det farfar som kunde ställa upp och skjutsa oss dit. inlagda på barnkirugen och en dotter som var så hungrig! men det var bara att fasta på.
 
 
såhär pigg var hon innan operationen. men ack så rädd för att det skulle göra ont. hon fick så ont när läkaren på ViN öppnade upp bandaget så hon var livrädd för det. läkarna på US lovade att ej öppna upp förän hon sov. hon lovade läkarna att hon inte kunde somna... trots att vi intygade att med sömnmedicinen somnar man fast man ej tror det.
 
 
det var en hel del oro innan vi väl skulle åka. hon var mest rädd för smärtan - men även för att alla inte skulle få plats i hissen. det är en helt annan historia...
 
 
vi hade tid för operation 20, hon rullades ner 20.40 och sov ca 21. jag följde med henne in till operation och hon var så modig. vi bestämde att hon skulle sövas med mask. när narkosläkaren säger "nu är hon helt medvetslös" så känns det så olustigt. alltid samma känsla - kommer jag någonsin få se mitt älskade barn igen? att se sin unge ligga där och ögonen rullar och med ryckningar i kroppen är så onormalt trots att narkosläkarna säger att det är vanligt så är det så onormalt... men det gick bra - trots allt.
 
 
efter ca 90 minuter fick vi komma ner till uppvaket. hon vaknade upp efter ca 50 min väntan där nere. läkaren har sytt ihop hennes brosk samt huden och sedan tejpat. nu äter hon antibiotika i 5 dagar för att ej få någon infektion. äter även smärtstillande för smärtan. hennes första ord när hon vaknade var; "det gjorde inte ont". men är hon inte fantastisk så säg... vi fick komma upp till rummet strax efter midnatt.
 
 
hon somnade åter igen runt 00.30 och vaknade ca 7.30 i morse av frukostbrickan. här är lilla lammet som låg och väntade på henne i operationssalen. hon har döpt lammet för timmy.
 
 
idag har det mest varit en väntan på ronden. tillsammans med lite matlust kontra ingen matlust. sedan trött, sedan ledsen. sedan glad, sedan rastlös och sedan hur lätt som helst att sysselsätta sig. hennes humör svajar rejält.
 
 
vi skulle få åka sjuktransport hem med - men nej det gick inte igen. så återigen kom farfar! vår bil då? bilen som vi hade bestämt en tid vid 9 för att laga... ja killen åkte till vårt garage ändå och lagade den. batteriet var tydligen helt dött...!
 
 
strax innan infarten skulle tas bort slocknade lovi. för andra gången idag. nu är vi hemma och har anmält skadorna till de två olika försäkringsbolagen.. vi tvingar i henne antibiotika med mutor efter och vi kramas!
 
 
så var detta gjort. en akut skada med en akut operation. nu hoppas jag att vi har fått vårt gällande kidsen. det känns som det räcker. vi vet att noah kanske måste operera sig en gång till om några år. men sen. sen räcker det.
 
tack alla som visat så stor omtanke!

Kommentarer
Postat av: Caroline

Känner igen känslan... Och precis ett sånt lamm fick wille första gången han sövdes på US. Kram till er!

Svar: ❤️
Josephine

2016-03-30 @ 20:02:09
Postat av: Caroline

Känner igen känslan... Och precis ett sånt lamm fick wille första gången han sövdes på US. Kram till er!

2016-03-30 @ 20:02:09
Postat av: My

finaste Lovi!

Svar: ❤️
Josephine

2016-03-31 @ 20:11:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0