ja nu har det blivit år 1387. utan att skapa rabalder kan man ju ifrågasätta varför iranierna är lite efter i årantal. det kanske inte är en fråga man kan fråga utan att skapa rabalder. vill man ta mitt simpla uttalande mer seriöst kan man börja tänka efter vad iran har för kvinnosyn, vad de har för lagar, vad de har för statsskick. ja listan kan göras lång. men detta var inte tänkt som en blogg att ifrågasätta iran. utan det var mest tänkt som ett simpelt skämt angående årtalet 1387. däremot kan jag länka till en sida; http://sv.wikipedia.org/wiki/Iran

där kan intresserade läsa mer!

iallafall så var vi i stockholm för att fira iranskt nyår! det var som alltid mycket trevligt att träffa soheila, lars, bahareh och jonas. soheila hade även en vän med sig.



god mat, presenter, skratt, diskussioner, fotboll, ostbricka, släktbok, josefine på persiska och mycket mer....

Nyår;

Nyår, eller Noorooz (alternativt Nowruz, Nawruz, Norouz, Nowrooz; now betyder ny på persiska och rooz betyder dag), är ursprungligen zoroastrisk ritual som firas runt den 20 mars, eftersom man använder sig av solkalendern vilket tar sin början på första vårdagen, då solen står i vädurens tecken. Perserna var zoroastrier innan islamiseringen som började på 600-talet. Zoroastrierna firade tidigare alla fyra årstiderna. Nu firar man endast våren.

Till Norooz dukar man en så kallad Haftsin (Haft betyder sju på persiska, och cin motsvarar bokstaven s). Där ingår sju saker som alla börjar på s på persiska, och är till för att fira den zoroastriska guden Ahura Mazdas sju änglar (Amesha Spentas):

• Samanu (söt pudding), representerar det söta i livet.
• Senjed (frukt från lotusträd), representerar kärleken (har afrodisiakisk effekt enligt mytologin).
• Sir (vitlök), representerar medicin.
• Sib (äpple), representerar hälsa och skönhet.
• Somagh (rhus eller sumac-bär), representerar solens röda färg.
• Serkeh (vinäger), representerar ålderdom, vishet, och tålamod. Före islam användes vin.
• Sabzeh (groddar), representerar födelsen. Ofta virad med färgerna röd, grön och gul, som är de färger som zoroastrierna traditionellt alltid använt.

På bordet brukar man även placera Koranen (koranen läggs bara ut av äkta troende muslimer men de flesta håller sej till det gamla) eller Hafez diktsamling. Ursprungligen hade man Avesta, som är zoroastriernas heliga skrift skriven på det forniranska språket avestiska. Andra har Zend-Avesta (Zend betyder översättning på språket pahlavi), som är en översättning från avestiska till den medeliranska språket pahlavi. Man dukar även med ägg (representerar födelsen) som gärna målas röd, grön, gula, guldfisk, många ljus, samt speglar. Solen, ljuset, och eld har en central roll i zoroastrismen (därav kallas de ibland elddyrkare), likaså speglar som står för självreflektion och reflekterar ljuset från ljusen.

Natten mot sista onsdagen innan Nowrooz firar man Chaharshanbe suri (Chaharshanbe suri betyder röd onsdag på persiska). Man tänder brasor och hoppar över elden samtidigt som man säger "Sorkhi to az man, zardi man az to", vilket fritt översatt betyder att "Ge mig din värme och ta min blekhet". Ramsans mytologiska innebörd är att elden botar sjukdomar. Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen.

Under Norooz förekommer också en tradition som heter falgosh (fal betyder sia/förutspå och gosh betyder öron), som utövas av barn och ungdomar. Detta går ut på att man ställer sig i ett gatuhörn, eller bakom en mur, och frågar sig tyst något om framtiden och inväntar första förbipasserande som talar, och tolkar utifrån deras konversation svaret på frågan

påväg till denna högtid stannade vi vid nyköpings bro...



MUMS!

nej nu ska jag tillbaks till soffan för att se lite av en inspelad fotbollsmatch. jag ska då tillägga att det är frid i hushållet då man united vann med 3-0 över liverpool. nu är det nästa toppmatch han väntar på resultatet på!

puss och hej