idag skulle det ha varit du som sprang ut från nyströmska.. inte bara dina vänner utan du också.. ett år senare än vad du egentligen skulle ha sprungit ut.. men du fick inte ens springa ut idag.. undrar om du tittade på alla som var där.. undrar vad du gör nu..? hur har du det..? ser du vad vi gör..? saknar du oss såsom vi kan känna hur ensamheten biter tag i oss.. är du lycklig och fri..? jag hoppas sannerligen det..jag hoppas att du är sprudlande glad och euforisk såsom du brukade vara när du var du och inte en sjukdom hade tagit över dej.. jag skulle så gärna vilja få ha dej nära en gång till.. den friska glada o spralliga michele.. men jag får minnas istället.. men minnet sviker.. det kan svika rejält gumman.. ibland har jag till o med svårt att se dina konturer.. men minnet kommer alltid tillbaks.. o då ryser jag.. det är som om du finns intill mig på riktigt..

jag älskar dig michele.. jag hoppas att jag sa det tillräckligt många gånger när du fanns här hos oss..

ja idag skulle hon gjort de.......sänder en tanke.....så hemskt går ej att förstår kramar

jag är säker på att hon har det bra där hon är nu och jag tror hon verkligen visste hur älskad hon var. *kram*