du är fri min älskade snuttunge.. du är ett med vattnet.. du kan numera resa varsomhelst hursomhelt närsomhelst.. du är så fri som du alltid önskade att du skulle få bli.. det var fint.. fint men helt ofattbart att det var du.. helt ofattbart att det var du som ströddes ut i havet. hur ska man kunna förstå en sådan sak? hur i hela världen ska man kunna begripa det? sist jag såg dej var du en människa.. du fanns.. när jag tänker på dej är du sprudlande, levande och alldeles underbar.. nu fanns bara stoft..

det smärtar.. det gör så förbannat ont.. gamla känslor rivs upp.. hatkänslor mot din sjukdom, orättviskänslor för att just du blev sjuk.. egokänslor som varför just någon som jag älskar? som man alltid tänkte när man var ung, naiv o oerfaren "det händer aldrig någon som finns  i ens närhet".. nej men vet ni en sak?? jag kan berätta att det är just det det gör.. det händer.. detta är den bittra verkligheten.. blunda inte för den.. ta den till er och gör för fan något vettigt av era liv.. det minsta jag begär är att lev!! ta vara på era liv, våga vara dig själv, våga skratta, våga njuta, våga göra galna saker, våga säga nej, våga säga ja, våga chansa, våga följa dina känslor, våga uttrycka dig själv, våga vara barnslig, våga stå för vad du tycker eller kanske störst av allt våga att ens ha en åsikt.

detta är det minsta jag är skyldig michele och livet. våga ta vara på mitt eget liv. våga njuta. jag är numera mig själv till 100%.. detta med allt vad det innebär. jag ger numera alla en ärlig chans, jag lyssnar på vad folk har att säga, jag resonerar med mig själv, jag tar till mig det jag tycker är vettigt. jag ger saker som jag förr inte testat en chans. jag tar vara på mina vänner, jag njuter mer.. jag skrattar mer. jag ser lättare på livet. detta kanske är motsägelsefullt när man tänker på det vi varit med om.. att se en 19 åring tyna bort. men just därför.. man vet aldrig när det ofattbara händer. du kan aldrig ana när du ska dö, när dina kära ska dö, när du ska få ett fruktansvärt besked. så därför är det bättre att ta lätt på saker och ting. varför reta upp sig, varför bry sig om småsaker. 

michele.. jag kommer för alltid att älska dig och jag hedrar dig genom att leva mitt liv så pass fritt och glädjerikt som det bara går.. du kommer för alltid att vara min älskade snuttunge.. godnatt lillsizz och på återseende..

Åh Jossan... tårarna bara rinner på mig... Känner igen så mycket av det du skriver, hur förändrad man faktiskt har blivit av det här, man är som du skrev sig själv till 100 % nu och vågar verkligen leva livet fullt ut. Man har lärt sig att ta vara på den tiden man har här med sina nära och kära. Förstår att det måste ha kännts oerhört tufft och framförallt märkligt och overkligt att det verkligen var Michele.. Men nu är hon fri. Tänker på er så mycket! Många stora kramar till er, finns här om du vill skriva av dig det vet du!

due, vad bra du skriver. jag vet hur jävla svårt det är att fatta. jag tycker du verkar vara på god väg med att hedra michele bara genom att skriva precis som du känner och vara precis som du är. *kram*