ja det finns inga genvägar nu.. det är "bara" att gå igenom smärtan.. för att kanske komma ut som en starkare människa på andra sidan av smärtan.. men det finns inga sidovägar nu, inga andra spår.. tar vi oss inte igenom smärtan nu så kommer den sannerligen att jaga oss senare.. man blir aldrig fri från den.. utan nu gäller det att "välkomna" den.. låta sig finnas i den.. ha ont.. sakna.. sörja.. gråta.. skratta åt minnen.. bara få finnas till.. kramas.. sitta tysta.. skrika..

vår ängel dog igår.. michele är död.. michele finns inte mer.. hon är numera bland änglarna.. kanske kollar hon ner  på oss.. kanske kommer hon att vägleda oss genom sorgen.. jag hoppas det.. prästen kom igår.. vi pratade om hur det kändes att se michan dö.. vilka känslor som fanns hos oss.. han påpekade gång på gång att det var verklighet.. det var ingen dröm.. MICHELE ÄR DÖD...

kommer vi någonsin bli fria från smärtan..? från sorgen..? ja kanske från sorgen.. men aldrig från saknaden.. sakna michele är något vi kommer att få finna oss i att göra..............

Vilka fina tankar gumman ja förstår att de är massor att fundera kring, kommer i morgon så får ja se dig och höra din röst också,då kan vi prata hur mycket du vill kram

Tusen kramar till er...

Kramar i massor...är såå ledsen för er skull...kan inte tänka mig hur det känns...ibland är livet bra konstigt..allt som händer har en mening sägs det ju...men i såna här stunder har livet fel...*kramar, styrka och massa värme till er*

Tänder det andra ljuset vid Matias foto för Michele på onsdag igen. Många, många tankar till er alla.

Kram Tuija